Ingen äppelpaj men kanske vodka
Det är känt att en flytt är något av de värsta man tvingas vara med om. Fysisk trötthet och mental utmattning kan få också den starkaste av oss i gungning.
Små kommentarer kan få en enorm betydelse och till synes små motgångar kan få blodet att svalla. Som när hunden tuggat nya hål i trappräcket som man med omsorg fyllt, slipat och målat några dagar tidigare. Muntert är också att i sista stund i ett skjul hitta tre blytunga lådor med gammaldags hederliga uppslagsverk. Nästan lika festligt som att inse att gamla trasiga saker kastats i soppåsar som egentligen endast får innehålla gräs, löv, kvistar och dylikt och som därför inte kommer att plockas upp av sopbilen. Att flytta sopor från en påse till en annan på slutrakan av en flytt kan smälta ett psyke av stål.
Värst är dock fel tajmade och idiotiska kommentarer som fälls av människor som på ett eller annat sätt krupit in i flyttningens psykologiska verkningsområde.
Här några exempel:
1. "Du är reko kille, men du är inte världens bästa trädgårdsmästare". Sagt av hyresvärdens representant efter att ha inspekterat gården och funnit den vara i ett otillfredsställande tillstånd. Jag ville skrika något om den ägande klassens lakej och småborgerlighetens oförmåga att leva ett liv bortom fasadernas ogräs. Carpe Diem och så vidare, men jag höll snällt tand för tunga. Skitstöveln satte ju fortfarande inne med vår garantipeng.
2. "Vad synd att ni flyttar. Vi kommer att sakna er", sa grannen när jag knackade på för att fråga om de ville köpa basketställningen. Va? Skojar du? Hur kan man sakna någon som man under tre år har utväxlat sammanlagt fyra meningar och ungefär sju minimalistiska hälsingar med. Du vann just guld i OS för tomma amerikanska fraser, bäste granne, och det på nytt världsrekord. Ja, jag sa ju inte allt detta förstås. Man har ju fått en uppfostran.
3. "Nu ska väl hyresvärden renovera ert kök? Det som är så gammalmodigt", säger den pensionerade tanten med blekta tänder genast efter vår första handskakning. Tanten har en gammal labrador och en man med ungefär samma energimängd som hunden. Hon är vår nya granne. Vad fan har du med vårt kök att skaffa och tack ska du ha för smolken. Det var precis vad min bägare behövde. Det var exakt den lilla extra knuffen vi behövde för att orka bära in tre miljoner tunga lådor in i huset och stiga upp tidigt till en ny arbetsdag utan en aning om var lådan med rena kalsonger finns. Jag tänker dra en lång rispa i din Toyota Prius när första mörkret faller. Ja, ni vet, jag sa ju inte det, fast jag ville.
Tre veckor har nu gått sen flytten och livet återvänder med långsamma men målmedvetna steg mot det normala. Ingen granne har kommit med äppelpaj ännu, men det finns en chans att det blir vodka med den glada vitryska familjen i vårt kvarter. Det blir nog bra, trots allt, ska ni få se.