Är detta en människa?
Jag satt i Stockholms tunnelbana när en av stadens många rumänska romkvinnor kom gående genom korridoren med sin pappmugg. Hon hade lärt sig att säga ”Hej” och sedan ”Snälla” på svenska. Det gick inte så bra. Ingen gav henne några pengar.
Efter några minuter kom nästa romkvinna. Hon skramlade med slantarna i sin mugg. Resultatet var detsamma.
Jag tror inte att de blev utan pengar därför att de är romer utan därför att Stockholms t-bana just nu är alldeles full av tiggare. Somliga bara går med pappmuggen, andra berättar en kort liten historia om varför de är tvungna att be om pengar.
Jag lever i vanliga fall i ett samhälle där man ger pengar till tiggare för att det hör till och för att man själv vill vara en god människa. I Ryssland är det normalt med nisjtjie, ett ord som betyder ungefär utblottad men som representerar en hel klass. Det görs inga ambitiösa försök att bygga upp något välfärdssamhälle, de fattiga förväntas klara sig på allmosor.
I Rumänien har man inte brytt sig om att försöka utplåna fattigdomen trots att landet har blivit EU-medlem, därför att man helt enkelt inte ser det som anmärkningsvärt att romerna är marginaliserade och utslagna. Rumänska myndigheter blir därför mycket förtörnade när andra EU-länder försöker ta upp romfrågan. De anser att alla andra borde tillämpa samma beprövade metod som de själva, nämligen blunda för alltsammans.
Av dessa anledningar ger jag inte pengar till tiggare. Jag vill inte gå med på att allmosor ska bli en del av samhället och jag godkänner inte att Rumänien och Bulgarien struntar i en fråga som är deras ansvar.
Några stationer senare kom en tredje tiggare gående genom korridoren. Hon var betydligt sjavigare klädd än romkvinnorna och dessutom inte helt nykter. Hon undrade vänligt om hon kunde få en slant till mat.
Hon hade finsk brytning. Och någonting i mig mjuknade.
I samma stund drabbades jag av insikten om mig själv. Att jag är beredd att hjälpa någon från mitt eget land. Någon som liknar mig själv. Att jag inte är beredd att känna lika stor förståelse för romer från Rumänien. Jag måste anstränga mig för att göra det, naturligt kommer det inte. Medmänsklighet är något som måste läras in och därefter nötas in. Det vore trevligt om det var annorlunda men det är det inte.
Jag anser fortfarande att man inte hjälper tiggare genom att ge dem pengar, men jag inser också att jag delvis är irriterad på de romska tiggarna därför att vi inte har samma referensram, därför att vi är främlingar för varandra.
Det är därför man aldrig ska tro att humanism är något självklart och naturligt hos människan. Humanismen är ett val som ofta förutsätter att man känner sig lite onaturlig. Det är just därför populistpartier som vädjar till våra lägsta instinkter är djupt omoraliska.