Svensk politik en röra också efter valet
Riksdagsvalet i Sverige på söndag har alla ingredienser för att bli en rysare. Efter att den rödgröna oppositionens ledning plötsligt halverats ser den borgerliga alliansregeringen trots allt ut att kunna ge de rödgröna en match.
Till råga på allt pekar mycket på att rysaren inte tar slut med själva valet. De flesta bedömare tror att regeringsförhandlingarna bjuder på fortsatt thrillerstämning efter valet, dels för att ingetdera blocket väntas få egen majoritet och dels för att svarta fåret i svensk politik, Sverigedemokraterna (SD), ser ut att få en stark vågmästarroll.
Upplägget för regeringsbildningen är minst sagt snårigt och alternativen är många, så många och så osäkra att en del redan talar om kaos och vissa till och med viskar nyval, om än i små bokstäver.
Det mest troliga alternativet är att det blir en minoritetsregering som leds av Socialdemokraternas (S) partiordförande Stefan Löfven. Stalltipset är att Löfven tar med Miljöpartiet (MP) i regeringen med förhoppningen att S och MP ska bli större än det borgerliga blocket med sina fyra partier.
I så fall har Löfven större manöverutrymme och behöver inte luta sig alltför mycket mot Vänsterpartiet (V). Löfven vill undvika att förknippas alltför intimt med V, eftersom flera av partiets åsikter är för radikala för de mittenväljare som Löfven så hett suktar efter.
Blir S och MP inte större än Alliansen så måste Löfven ta med också V i familjen, kanske inte i regeringen men som stödparti.
Klart är att den sittande alliansregeringen avgår efter valet om de tre rödgröna partierna totalt blir större än Alliansen, det har statsminister Fredrik Reinfeldt (Moderaterna) lovat.
Lite mera oklart är det kring hur Alliansen agerar när det blir dags för omröstning i riksdagen om den nya statsministern, som alltså troligen heter Löfven. Tidigare rådde uppfattningen att
Alliansen lägger ner sina röster. Då räcker de rödgröna ja-rösterna sannolikt till för att få Löfven vald.
Men för en tid sedan rörde Reinfeldt till i soppan genom att säga att Alliansen inte godkänner en statsminister och regering som saknar förutsättningar att få igenom en statsbudget. Det kan tolkas så att om inte Löfven – enligt Reinfeldt – har ett tillräckligt parlamentariskt starkt stöd bakom den budget han lägger fram i höst är Alliansen redo att fälla honom.
Det är här SD:s vågmästarroll kan spela roll. Väljer Alliansen att inte lägga ner sina röster, utan rösta emot Löfven så faller han, eftersom han då får en majoritet i riksdagen emot sig, under förutsättning att också SD röstar nej till honom. I det fallet kan Alliansen beskyllas, Gud förbjude, för samröre med SD.
En annan milstolpe blir höstens statsbudget. För den nya statsministern handlar det om att samla så stort stöd för sin budget att inget annat parti eller block kan få ett större stöd bakom sina respektive budgetförslag. I Sverige vinner det budgetförslag som får flest röster bakom sig.
Alliansen kommer att ställa sin budget mot Löfvens, men den kan endast få större stöd än de rödgrönas om den backas upp av Sverigedemokraterna. SD i vågmästarroll igen, med andra ord, och återigen risk för att Alliansen kan beskyllas för samröre med SD.
Låter det rörigt? Absolut. Dessutom är långt ifrån alla alternativ med i den här ekvationen. För vad händer om Vänsterpartiet inte stödjer Löfven? Då faller han direkt.
Och vad händer om Alliansen faktiskt vinner valet men får en ännu svagare minoritetsregering än i dag? Nöjer sig SD med den tillbakadragna rollen de har i dag? Knappast. Och kan S och
MP ens enas om en gemensam regering, så olika som de ser på flera centrala frågor?
Och kan Folkpartiet och/eller Centerpartiet tänka sig att svika Alliansen och vänsterprassla över blockgränserna om Löfven vinner valet, något han redan nu föreslår? Frågorna är betydligt fler än svaren. Och det är inte säkert att vi är så mycket klokare på måndagsmorgonen när rösterna är räknade.
Endast en sak är helt klart. Ingen vill ha något att göra med Sverigedemokraterna.