Den minst dåliga presidenten för Ukraina
– Hur är det egentligen i östra Ukraina? Vad säger folk?
Det är den vanligaste frågan jag har fått i Lviv. Ukrainarna befinner sig i den absurda situationen att de är tvungna att fråga utländska journalister om läget i sitt eget land. När man anländer till Lviv direkt från Donetsk vill alla veta vad man har sett och hört.
Trots att de egentligen redan anser sig veta. Det ironiska med Ukraina är att alla är övertygade om att de känner folket i andra landsändan. Det spelar ingen roll att de kanske aldrig har varit där.
I Lviv är de flesta jag träffar övertygade om att donbassare är outbildade, råbarkade sällar. I Donbass anser många att folk i västra Ukraina enbart är intresserade av att demonstrera och skrika på gator och torg, inte att jobba och betala skatt.
Framför allt är bägge fullt på det klara med en sak: De andra är hjärntvättade. Vi däremot vet vad som egentligen pågår.
Om folk i östra Ukraina är sårade över att kallas sovjetmänniskor så är man i västra Ukraina sårad över att kallas banderovtsy (anhängare till partisanledaren Stepan Bandera). Missförstånden och oviljan att ens försöka se situationen ur den andras synvinkel är ett gammalt problem i Ukraina. Nu när landet i praktiken befinner sig i krig har stereotyperna blivit en referensram för alla.
Presidentvalet på söndag är nödvändigt att genomföra, trots att de separatistkontrollerade städerna i östra Ukraina inte kommer att kunna delta. Ukraina måste stabiliseras och makten måste legitimeras.
Det är illa, mycket illa att så många i östra Ukraina inte kan rösta. Men att skjuta upp valet vore ett ännu sämre alternativ därför att ska Ukraina ha en framtid måste makten legitimeras genom val. Den tillförordnade presidenten Oleksandr Turtjynov har gjort en slät figur och Ukraina behöver en ledare med den pondus och legitimitet som bara en valseger kan ge.
Allt tyder på att den stormrike så kallade chokladkungen Petro Porosjenko kommer att segra – kanske redan i första valomgången. Dessvärre är han ingen ny kraft i ukrainsk politik. Tvärtom är han en del av samma gamla ekonomiska och politiska elit som har styrt och ställt i Ukraina under de senaste tjugo åren. Porosjenko var bland annat handelsminister medan Viktor Janukovytj var president.
Samtidigt anses Porosjenko vara en skicklig pragmatiker som är inriktad på att se framåt och bygga upp.
Det är möjligt att Ukraina i dagens situation får nöja sig med en person som av allt att döma åtminstone inte är en katastrof. Men vad landet egentligen behöver är någonting helt annat – en person som i kraft av sin moraliska auktoritet kan tvinga fram en dialog mellan de båda landsändarna och samtidigt manövrera ut Ryssland.
Det är inte troligt att Porosjenko är uppgiften mogen. Eventuellt är han det minst dåliga alternativet.
Skribenten är Hufvudstadsbladets korrespondent i Ryssland.