Ett pussel som inte går att lägga
Att lyssna på turkiska politiker berätta om den senaste tidens händelser i landet är en smått förvirrande upplevelse. Att politiker av olika politiska schatteringar är oense om sakfrågor är självklart – men under tre dagar i Istanbul och Ankara kändes det som om politikerna beskrev helt skilda verkligheter.
Lägg till relativt opartiska bedömningar av diplomater och experter som målar in ännu flera nyanser och plötsligt har jag känslan av att sitta inför ett tusen bitars pussel som bara inte går att lägga.
Sedan mitten av december har landet skakats av en av de största korruptionsskandalerna någonsin hittills. Tiotals personer har gripits – bland dem tre söner till ministrar och inflytelserika bankirer och byggherrar. Fyra ministrar har avgått.
Regeringen under premiärminister Recep Tayyip Erdogan var snabb i sitt svar: det handlar om en konspiration, där såväl utländska makter som den inflytelserika muslimska rörelsen Hizmet har sitt finger med i spelet. Hizmet, eller gulenisterna som de oftast kallas i Turkiet, styrs av den tillbakadragna andliga ledaren Fethullah Gulen som bor i Pennsylvania i USA.
Det handlar om ett socialt nätverk, men också om omfattande skolverksamhet i 140 länder. I Turkiet har begåvade elever fått platser i gulenisternas skolor, hjälp med universitetsutbildning och senare bra jobb. Nu säger regeringspartiet AKP (Partiet för rättvisa och utveckling) att de konspirerar mot staten och har bildat en stat i en stat – men vice premiärminister Ali Babacan medger helt öppet på en pressträff att det tidigare var en merit att höra till Hizmet.
Det är det inte längre: hundratals poliser och domare med kopplingar till Gulen har omplacerats eller gripits.
Oppositionen, med socialdemokratiska CHP i spetsen, suckar över påståendena att korruptionsanklagelserna egentligen är en statskupp och kräver att korruptionsmisstankarna utreds ordentligt.
Anklagelserna har fått den turkiska ekonomin att skaka och utomlands undrar både politiker och investerare om landet alls är att lita på. Diplomater och experter ringer i varningsklockorna och säger att Turkiets demokrati är allvarligt hotad och att landets rykte fått en allvarlig törn.
Vice premiärminister Ali Babacan viftar bort allvaret i anklagelserna:
– Under de senaste två månader har det framförts anklagelser om korruption som är mer eller mindre allvarliga. De flesta är falska, sade han till journalister från 17 EU-länder förra veckan.
Enligt honom instämmer en majoritet av folket i AKP:s syn på att det handlar om politisk förföljelse och konsekvenserna är inget som oroar partiet inför lokalvalet i mars.
Rättegångarna i korruptionsfallen har ännu inte börjat. Men andra följder syns redan. Parlamentet – som helt domineras av Erdogans AKP – har röstat igenom lagar som både minskar rättsväsendets oberoende och gör det lättare att blockera internetsidor utan domstolsbeslut. President Abdullah Gül skrev under internetlagen i början av veckan – trots vädjanden från opposition, människorättsorganisationer, industrilobbyn i landet och EU.
Turkiets politiska pussel verkar för tillfället innehålla allt mindre delar av demokrati och allt fler bitar som helt styrs av Erdogan.
Skribenten är avdelningsredaktör för utrikesredaktionen och besökte Turkiet förra veckan på inbjudan av EU-kommissionen.