De indiska tjejerna tar fighten
Våldtäktsanmälningarna i New Delhi har ökat, men i Indien anmäldes 2010 inte ens en niondel så många våldtäkter som i Finland.
Inte en gång till. Det är den förstå tanken som slår mig när jag läser om en 51-årig dansk kvinna som har våldtagits av sex män i New Delhi. Hon hade frågat om vägen till backpackerkvarteren Paharganj, där jag själv bodde första gången jag kom till Indien för tio år sedan. Den livliga gatan är full av butiker som säljer rökelser, smycken och annat som unga ryggsäcksresenärer kan tänkas behöva.
Jag funderar på vilken väg hon tagit från tågstationen, där jag själv många gånger gått vilse. Det är ett område fullt av falska resebyråer och desperata unga män som försöker lura turister att köpa resebiljetter till överpris.
I samma stad blev en 35-åriga polsk kvinna neddrogad och sexuellt trakasserad av en taxichaufför för några veckor sedan
Det är bara de två senaste fallen av våldtäkter i den indiska huvudstaden dit jag första gången flyttade hösten 2011. Då var det ingen som pratade om våldtäkter eller sexuella övergrepp. Jag valde oftast kvinnovagnarna i tunnelbanan och använde mig av pålitliga taxichaufförer. Jag lärde mig att undvika folkmassor och att bråka med rickshawchaufförer. Det var liksom standard att chaufförer kunde vägra att ta körningar de inte fick extra betalt för. Det hände 23-åriga Jyoti Pandey Singh som dog i sviterna av en brutal gängvåldtäkt för mer än ett år sedan.
Det blev starten på en omfattande rapportering om våldtäkter och massiva protester mot sexuella trakasserier i Indien. Kvinnliga turister flydde landet, men för mig blev vardagen lättare. Det fanns plötsligt en ny medvetenhet om rädslor och svårigheterna att röra sig fritt som kvinna. Sedan dess har våldtäktsanmälningarna i New Delhi ökat, men i Indien anmäldes inte ens en niondel så många våldtäkter som i Finland per 100 000 invånare enligt FN:s statistik från 2010.
Mina indiska väninnor är förbannade över förslag som att kvinnor ska få poliseskort från jobbet. De är ofta den första kvinnan i familjen som jobbar och den första som väljer sin partner. De har friheter som deras mödrar aldrig var i närheten av. De kräver att politiker, familjen och männen gör något drastiskt.
”Om jag hade en bror hade min mamma aldrig sagt åt honom att behandla kvinnor på gatan väl, men mig vill hon bara skydda mot allt det onda där ute”, säger min väninna Pearl när vi chattar.
Hon är filmare och jobbar mycket nattetid och säger att hon inte har ändrat sina vanor det minsta. Det är hon och alla andra unga indiska kvinnor som nu tar fighten. Det som tidigare skedde i det dolda, har kommit upp till ytan.
Skribenten är frilansjournalist som jobbat mycket i Indien