Helle och högsta hönsen
Månne Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister, satt länge och tvekade innan hon drog fram telefonen och bad Barack Obama och David Cameron luta sig lite närmare för att hon skulle kunna ta en bild på mobiltelefonen? Det hade gått två timmar av minnesceremonin för Nelson Mandela och överallt dansades det och sjöngs. Stämningen var uppsluppen och inte gravallvarlig som den vid många minnesceremonier är.
Även om man som statsminister är van vid att röra sig med högdjur från överallt i världen är impulsen att föreslå en ”selfie” (självporträtt med mobilen) förståelig. Vem skulle inte vilja ha en bild av sig själv med USA:s president och Storbritanniens premiärminister?
Av de över 500 bilder som bildbyrån AFP sände ut var det bilden på trion som förevigar sig själv den som väckte största uppmärksamheten. Fotografen som tog bilden, Roberto Schmidt, beskrev på AFP:s blogg att han inte såg något konstigt i situationen, utom att de tre politikerna betedde sig som ”vanliga människor”.
Michelle Obamas stränga min var enligt honom också bara en tillfällighet, strax innan hade hon deltagit i det glada pratet.
Också Helle Thorning-Schmidt viftade bort kritiken.
– Det var inte på något sätt opassande. Det togs massor av bilder den dagen, speciellt av Obama. Det här visar kanske att när vi träffas med stats- och regeringschefer så är vi också bara människor som har det roligt tillsammans, sade hon enligt Berlingske Tidende.
Det var också min reaktion när jag såg bilden dyka upp i bildflödet den kvällen, bland alla bilder av glada dansande människor som firade minnet av Nelson Mandela. Vi plockade in den i tidningen för att den var en rolig och annorlunda bild, men det var först mycket senare på kvällen jag insåg vilken moralpanik den hade väckt speciellt i Storbritannien.
Örikets kvällstidningar hade tapetserat sina första sidor med ”selfien”. Ett plock av de ord som användes för att beskriva bilden: töntigt, billigt, respektlöst, idiotiskt. The Sun talar om Selfie-gate.
David Cameron ställde sig i försvarsposition när han fick en kommentar om saken i parlamentet, i stället för att som Helle Thorning-Schmidt skaka affären av sig.
– Till mitt försvar vill jag säga att Nelson Mandela på ett extraordinärt sätt bringade folk samman i sitt liv och i sin död. Och då, självklart, när en medlem av familjen Kinnock bad om ett foto tyckte jag bara att det var artigt att säga ja, sade han och hänvisade till att Thorning-Schmidt är svärdotter till förra labourledaren Neil Kinnock.
Men behövde han faktiskt urskulda sig? I skenet av den brittiska tabloidpressens hysteri kanske det kändes nödvändigt.
Men det var ju faktiskt inget opassande som skedde, utan något som sker miljoner gånger varje dag. Är det igenkänningsfaktorn som har fått folk att dela bilden och kommentera? Känslan av att världens ledare egentligen bara är som vi?
Och är det då samma känsla som får ilskan att flöda över för en del: de är ju bara som vi, trots att vi kanske skulle önska att de skulle vara något förmer?