Rädda de små blonda flickorna
Det verkar vara något med försvunna blonda småflickor som får medierna i Europa att gå totalt i spinn.
Hur många spaltmeter och tv-timmar har det inte offrats åt Madeleine McCann sedan hon försvann i Portugal i maj 2007? Och skriverierna om den blonda Maria som hittats i ett läger för romfamiljer i Grekland bara späddes på av gårdagens uppgifter om att polisen i Irland omhändertagit en blond flicka från en annan romsk familj.
Varje småbarnsförälder får väl mental skrämselhicka vid blotta tanken på att ens barn kunde föras bort. Men redan förra veckan då fallet Madeleine McCann på nytt dök upp i rubrikerna varje dag undrade jag varför just hon blivit ett så stort mediefenomen. Hennes föräldrar har fört en outtröttlig kampanj för henne, men de brittiska medierna har också gjort stor affär av att kritisera den odugliga portugisiska polisen. Obehagskänslorna bara ökade i takt med rapporteringen om det grekiska fallet.
Urgamla fördomar mot romer dyker genast upp och både polis och medier verkade i Greklandsfallet genast anta att det självklart handlar om kidnappning. Nu är föräldrarna häktade medan utredningen pågår – men några klara bevis för att de olagligt och mot föräldrarnas vilja tagit hand om flickan finns åtminstone inte ännu. Kanske de faktiskt har tagit hand om barnet på de biologiska föräldrarnas begäran? Och att de biologiska föräldrarna nu inte vågar ge sig till känna av rädsla för att ställas till svars för eventuella oklarheter i historien?
Visst kan ju "adoptivföräldrarnas" ändrade berättelser peka på att det ligger en hund begraven. Att en utsatt grupp som romer på Balkan inte genast vill samarbeta fullt ut med polisen är inget under – vem som helst som utsätts för diskriminering och övergrepp i den utsträckning som romerna där skulle väl skygga för myndigheterna.
En brittisk expert på romer, professor Thomas Acton, säger till tidningen The Guardian att han inte känner till ett enda dokumenterat fall av romer som stulit icke-romska barn från någonstans i Europa. Tvärtom har barn från romska familjer tvångsomhändertagits och satts på anstalt – till exempel gjordes det systematiskt i Schweiz från 1920-talet till 1970-talet.
På Interpols lista finns 610 fall av försvunna barn – men dem har vi sällan hört något mera om. Var är alla de små och lite större flickorna och pojkarna med brunt, svart eller rött hår? Med bruna, svarta eller gråa ögon? De med en annan hudfärg än vit?
Unicef i Grekland säger att det för tillfället finns 3 000 barn i Grekland som är offer för människohandel. De är inte nödvändigtvis kidnappade utan många av dem har sålts av sina familjer till människohandlarligorna för några tusen euro – för att bli tvångsarbetskraft, sexslavar eller till olagliga adoptioner. De här barnen – som oftast är från Bulgarien, Rumänien eller andra länder på Balkan – skulle också behöva lika mycket uppmärksamhet som Maria och Madeleine. Och framför allt borde mekanismerna bakom den storskaliga människohandeln få uppmärksamhet – men det är inte lika hjärteknipande.
Skribenten är avdelningsredaktör för Hbl:s utrikesredaktion.