Löfven i "mörkröd" rävsax
Statsminister Stefan Löfven, Socialdemokraterna, gör nu allt för att få Vänsterpartiets stöd bakom sin budget som snart läggs fram. Det leder till en politik som kantrar vänsterut, och ilskna borgerliga kommentarer.
I det svenska riksdagsvalet i september fick Vänsterpartiet 5,7 procent av rösterna. Det motsvarar drygt 356 000 röster av avlagda 6,3 miljoner.
Ändå dominerar Vänsterpartiet mycket av den politiska arenan just nu. Det går knappt en dag utan att partiledaren Jonas Sjöstedt syns i rubrikerna. För det mesta framställs han som en vinnare, trots ett förhållandevis litet väljarstöd och trots att hans parti inte ökade sitt stöd just alls från valet för fyra år sedan.
Hur gick det så här?
Allt handlar om den svaga minoritetsregering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet som statsminister Stefan Löfven (S) leder. För att han ska kunna få igenom något av det han lovade inför valet måste han skaffa sig bundsförvanter.
Ett första hinder som han måste över är budgeten, en sak som HBL skrivit om tidigare. Löfven måste ha Vänsterpartiets stöd för att över huvud taget ha en chans att få igenom sin budget i riksdagen och undvika regeringskris.
För att få det stödet måste han sträcka ut handen till Vänsterpartiet. Och den mest generösa hand han kan räcka ut innehåller löften som går i vänsterpartistisk anda.
En riktigt stor lottovinst fick Vänsterpartiet redan då det blev klart att regeringen tänker strypa möjligheterna för vinster i välfärden för privata företag, en fråga som Vänsterpartiet drev stenhårt i valet.
Jonas Sjöstedt visste knappt till sig av lycka när uppgörelsen presenterades och det stod klart att det i framtiden blir svårt för privata företag att ta ut vinster på verksamhet inom vård, omsorg och skola och att enskilda kommuner ska ha rätt att sätta stopp för nyetableringar.
Om det blir av vill säga.
Jag återkommer till detta ”om” lite senare.
Stefan Löfvens frieri till vänster har dock ett pris. Samtidigt som han går Vänsterpartiet till mötes glider han allt längre ifrån de borgerliga allianspartierna. Detta i ett läge där Löfven gång på gång försöker locka över i synnerhet Centerpartiet och Folkpartiet till ett samarbete över blockgränserna.
I framtiden kan Löfven nämligen bli beroende av stöd också från de borgerliga småpartierna, även om det samarbetet just nu verkar allt mer utopiskt.
Efter ”vinstuppgörelsen” med Vänsterpartiet tog det rejält fyr hos de borgerliga, som rasade över att Löfven nu bröt en bred blocköverskridande överenskommelse som gjordes redan före valet.
I veckan kom dessutom en annan uppgörelse som driver politiken vänsterut. Det handlar om en uppgörelse om skärpningar av inkomstskatten, något som Socialdemokraterna före valet lovade att inte gå in på.
Även här går Stefan Löfven Vänsterpartiets ärenden, något som hans partikollega, finansminister Magdalena Andersson, också medgav i en radiointervju när hon sade att skatteöverenskommelsen går mer i vänsterpartistisk anda än vad Socialdemokraterna lovade i valrörelsen.
Löfvens kantring mot vänster möts nu av hånfulla kommentarer från de borgerliga och till exempel Centerpartiets Annie Lööf har beskyllt statsministern för att styra Sverige i en ”mörkröd riktning”.
I den första partiledardebatten i riksdagen i onsdags där Stefan Löfven deltog (han är ny riksdagsledamot) rådde det totalt isläge mellan Löfven och Lööf.
Löfven lade visserligen åter en gång ut samarbetstrevare till Centerpartiet, men Lööfs svar att statsministerns ord ”snarare doftar planekonomi och östeuropeiskt 80-tal än modern näringspolitik” säger allt om hur djup avgrunden mellan blocken är.
Detta för oss tillbaka till den lilla brasklappen ”om det blir av”. För det finns många ”om” innan svenska folket ser några resultat av Löfvens uppgörelser.
Han sitter som sagt på en svag regering med bara 138 mandat av riksdagens 349. Får han med Vänsterpartiet har han 159, men har ännu inte majoritet. I det läget har Löfven ändå fler mandat än vad de fyra partierna i den borgerliga Alliansen har med sina 141.
Vid sidan om dem alla står Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, valets enda segrare, väl medveten om att hans parti kan sänka nästan vilket förslag som helst i riksdagen med sina 49 mandat. Vill han sätta stopp för Löfven röstar han med de borgerliga.
Åkesson, som är isolerad av de övriga partiledarna, sitter i en urstark vågmästarställning. Och han vet om det. Så sent som i onsdagens partiledardebatt sade Åkesson att Löfvens förmåga att hantera Sverigedemokraterna ”avgör hur långlivad regeringen blir”.
Just i dag har Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt kanske råd att skratta hela vägen till riksdagen. Han kan, just nu, med sina knappt sex procent i ryggen diktera regeringens politik.
Frågan är bara vem som skrattar när den fyraåriga mandatperioden är över.