Dags att ta bjudresorna på allvar
HFD:s dom väcker nya frågor om rätt och fel. Exakt när är en tjänsteman korrupt?
Otroligt nog går det knappt en vecka utan nyheter om mutor och fiffel i förvaltningen. Nu senast har en ekonomichef vid Helsingfors stad erkänt att han förskingrat flera tiotusentals euro, Högholmschefen tvingats avgå på grund av märkliga representationskostnader och trafikverket HST:s tjänstemän roat sig i Tallinn på ett sopföretags bekostnad. Och så den där polisutredningen av en omfattande muthärva vid byggnadskontoret som är på slutrakan.
Också grannarna kan. Peltomäkiaffären drar skam över stadshuset i Vanda, och Esbo har sin Louko.
Olavi Louko, ja. Hans vår var spännande.
Tekniska sektorns chef är nyligen dömd för mutförseelse. I Sverige hade Olavi Louko inte suttit kvar en dag, enligt experter på svensk förvaltning och offentlighet. I Esbo stadsfullmäktige kom han undan med en varning. Louko är också ansvarig för en metroutredning så full av frågor att det äventyrat byggandet av Stensviksbanan. Hans legendariska gissningar om kostnaderna för projektet är ett sidospår i byggbranschen där det bevisligen förekommer en hel del smutsiga knep.
En annat färsk dom, denna gång från Högsta förvaltningsdomstolen, gör att Olavi Louko och Esbo hålls kvar i rubrikerna också om domen är friande.
Louko åkte under flera års tid på skidresor till Lappland som arrangerades av chefen för ett stort privat fastighetsbolag. Det var bland annat de här bjudresorna som ledde till ovan nämnda dom för mutförseelse. Fastighetschefens maka är delägare i ett dödsbo som gjort stora markaffärer med Esbo stad. Hösten 2011 deltog Louko i en hemlig affärsuppgörelse mellan markägarna.
Högsta förvaltningsdomstolen tog ställning till om chefen för tekniska verket fick närvara när betalningsarrangemanget behandlades.
”Enligt förarbetena till generalklausulen om jäv ska ett sådant särskilt skäl som medför jäv äventyra opartiskheten i ungefär lika hög grad som när det är fråga om de särskilt angivna jävsgrunderna (28 § 1 mom. 1–6 punkterna i förvaltningslagen). Den omständighet som medför jäv enligt generalklausulen ska följaktligen vara sådan att den äventyrar tilltron till tjänstemannens opartiskhet lika kraftigt som om tjänstemannen deltar i handläggningen av till exempel ett ärende där en närstående till honom eller henne är part eller som kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen själv eller en person som står honom eller hennes särskilt nära”, konstareras det i beslutet.
Det förfarande som räknats chefen för tekniska verket till last i domen om mutförseelse ”pekade på en klandervärd attityd när det gäller att iaktta bestämmelser som ska trygga en objektiv och opartisk myndighetsverksamhet”. På klarspråk: Olavi Louko borde ha begripit det som många andra utanför administrationen förstod, det vill säga hur illa alltsammans såg ut. Ändå väljer Högsta förvaltningsdomstolen att fria.
”Av de resor som chefen för tekniska verket gjort i bolagets regi och som hade bidragit till domen för mutförseelse hade den första ägt rum cirka 6,5 och den sista cirka 4,5 år innan betalningsarrangemanget sattes upp och godkändes år 2011. Den person på vars inbjudan resorna skett eller som ordnat dem hade avgått med pension år 2007 och det saknades utredning om att respektive personer, som känt varandra inom ramen för sitt arbete, därefter skulle ha fortsatt att träffas under motsvarande förhållanden. Man kunde dra den slutsatsen att det sannolikt först efter år 2007 hade visat sig att de betalningsarrangemang behövdes som sedan genomfördes år 2011.”
Tre förvaltningsråd av nio var av avvikande åsikt. Louko var med och förhandlade med dödsboet trots att tingsrätten precis fällt honom (den där domen som två år senare styrktes av hovrätten) och kontakterna mellan Louko och fastighetschefen var så täta i och utanför jobbet att det helt klart äventyrade en hög tjänstemans oberoende.
Det anser också professor (emeritus) Jyrki Virolainen som är expert på processrätt. ”Solkart fall”, skriver han i sin blogg. ”Stadens tjänsteman som dömts för mutförseelse ser över ett avtal som gynnar en god väns fru.”
Virolainens slutsats är att HFD:s beslut hjälper tjänstemän att välja fel i stället för rätt.