Sexualitet på annans bekostnad
Män som köper sex är inte särskilt benägna att slå larm om kvinnan framstår som ett sexhandelsoffer. Tvärtom fullföljer majoriteten av sexköparna affären också då allting inte verkar stå rätt till, framgår det i en färsk EU-rapport.
Vad gör han då han står där, i en bostad i centrala Helsingfors, och ser att någonting är fel med den unga kvinnan som står framför honom? När hon klär av sig, uppenbart förvirrad och märklig, med ett lite speciellt utseende som skvallrar om att allting inte är som det borde vara?
Vad gör han då han stannar bilen på en kylig Aleksis Kivis gata en mörk kväll och den väldigt unga flickan stiger in, utan att kunna säga mer än ett pris på tjänsten på engelska. När hon ängsligt och motvilligt stänger bildörren, och tafatt klär av en del av kläderna eller böjer sig ner över honom?
Ja, vad gör han? Han skiter i alla tecken på att någonting är fel och genomför sitt köp. ”För när kuken står slutar hjärnan fungera”, förklarade en av de hundratals män som 2008 köpte sex av en estnisk kvinna med utvecklingsstörning, i polisförhören.
Som ett led att förebygga människohandel och efterfrågan på sexköp inom EU genomfördes 2012–2014 ett omfattande projekt under namnet ”Stop Traffick”. En del av projektet utgjordes av ett enkätupprop som publicerades på nätet i fem medlemsländer, bland dem Finland. Resultaten presenterades för medierna av EU:s samarbetspartner Monika-Naiset för några veckor sedan och även om det inte handlar om en vetenskapligt hållbar undersökning så ger de svar som kom in i alla fall någon uppfattning om vem det är som köper sex.
För det är sällan, om ens någonsin, vi hör om sexköparna.
Av de 544 finländare som besvarade den här enkäten uppgav 208 att de köpt sextjänster. Av svaren kan man skapa följande sexköparprofil: Han lever i ett parförhållande (56 procent), bor i en stor stad (61 procent), tjänar bra (40 000–60 000, eller mer), hittar vanligtvis sin kvinna på nätet och genomför akten i en privat bostad. Han visar inga starka empatiska tendenser: bara en femtedel av männen uppgav att de övervägt att larma myndigheterna då de sett tecken på att kvinnan inte prostituerar sig frivilligt.
I samband med enkäterna gjordes också försök till kvalitativa intervjuer med de sexköpare som tagit kontakt. Det lyckades i Bulgarien och Litauen, där männen bland annat förklarade att de köper sex för att förverkliga fantasier, för att de vill testa sin sexualitet och för att tanken på en prostituerad fascinerar.
I Finland ställde inte en enda av de 208 upp på intervju, trots tappra försök och fullständig garanti på anonymitet.
Varför de inte vill stå upp och motivera sina val förblir en gåta som inte den här undersökningen ger något svar på. Ändå är det – utöver den skrotade myten om att främst missanpassade ensamma män köper sex – en av de intressantaste sakerna som blir kvar i handen då utredningen nu är klar.
För när vi pratar om sexköp, om sexarbetare, om prostituerade, om sexhandelsoffer så hör vi nästan aldrig honom. Han finns, i egna bloggar på nätet och i sexförsäljningssajternas diskussionsforum. Men han står aldrig upp som sig själv för att offentligt försvara eller förklara sin rätt att köpa sex, en rätt som enligt ”Stop Traffick”-utredningen tydligen är så stark att den kör över tanken på att slå larm också då man ser att en kvinna verkar fara illa.
Det är den rätten som gjorde att både den första och den andra estniskan med utvecklingsstörning hade hundratals kunder, en del av dem män som kom tillbaka en andra gång eftersom analsexet med kvinnan var så bra att man kunde förbise det faktum att hon mentalt ”var helt skadad”, som en av hennes kunder uttryckte sig i sin utvärdering på sexköparnas egna sajter.
Det är den rätten som gjorde att den rumänska tonårsflickan som tvingades prostituera sig på Aleksis Kivis gatan likaså hade hundratals kunder som förverkligade sig på henne utan kondom i en bil i Helsingfors, trots att hon var ung, olycklig och inte kunde ett ord engelska.
Det är den rätten – som en ansiktslös skara sexköpare tillskrivit sig och nu anonymt vill hålla fast vid – som vi måste börja diskutera.
För det är finländska män som köper sex – inte bara av till synes frivilliga och villiga kvinnor utan också av kvinnor med utvecklingsstörning och av tonåriga rumänskor på gator i Helsingfors. Det är finländska män som i en nätbaserad enkät svarar att de inte avbryter ett planerat könsköp om de ser att kvinnan far illa.
Det är också finländska män som vill ha så brutalt analsex med en psykiskt sjuk tjeckisk kvinna att hennes slutarmuskel skadas. Och det är det finländska rättssystemet som bedömer att de brutala akter männen utsatte tjeckiskan för och de skador hon fått på grund av detta är beklagliga, men att skadorna är ett resultat av det val kvinnan själv gjorde då hon beslöt att börja prostituera sig i hemlandet för att få ihop pengar som hon behövde för att kunna få tillbaka sina fyra barn, som omhändertagits av myndigheterna i Tjeckien.