Ta det lugnt, Obama
Den ryska militäraktionen i Ukraina har skapat retoriska svallvågor i USA stora nog att sänka det sunda förnuftet. Återkomsten av kalla kriget har förkunnats och Putins sinnestillstånd ifrågasatts, skriver HBL:s Juri von Bonsdorff.
Frånsett Hillary Clintons ofördelaktiga jämförelse mellan Vladimir Putin och Adolf Hitler, har den verbala serieelden nästan uteslutande kommit från höger.
Om jag säger John McCain blir väl ingen överraskad. Mindre känd i Finland är den forne presidentkandidatens politiska bästis, Lindsey Graham, senator från South Carolina. Båda herrarna har agerat som griniga sexåringar som skriker och protesterar, sparkar och gråter när saker och ting inte går som de önskar.
Röd i ansiktet röt McCain på tisdagen att den ryska invasionen är ett resultat av en hjälplös amerikansk utrikespolitik där ingen längre tror på amerikansk styrka. Graham slog i sin tur bestämt fast på Twitter att det ryska intåget i Ukraina är en följd av att ingen ännu straffats för attacken mot det amerikanska konsulatet i Benghazi 2012 då fyra amerikaner miste livet.
Argumenten haltar betänkligt oavsett vad man tycker om Obamas utrikespolitik. Hade Putins perspektiv förändrats radikalt om Obama bombat syriska militärinstallationer? Hade Putin tvekat om Obama dödat ytterligare några militanta islamister i Libyen, Jemen eller Pakistan? Hade han kanske avvaktat om Obama hade fortsatt med de hårda sanktionerna mot Iran i stället för att bänka sig vid förhandlingsbordet? Nej, det hade han inte.
Putin hade fortfarande suttit med trumf på hand, väl medveten om att USA saknar militära optioner att kontra en rysk militäraktion i Ukraina och att han fortfarande, när som helst, kan använda sin naturgas för att åstadkomma ekonomisk skada för Europa. Och handeln mellan USA och Ryssland är inte stor nog för att fungera som en spelbricka i ett pokerspel med så här stora insatser.
McCains och Grahams logik brister också när man betraktar Obamas föregångare i Vita huset, George W. Bush. Om jag inte missminner mig startade han två krig i rask takt efter sitt tillträde, men icke desto mindre gick Putin in i Georgien med pansarvagnar 2008.
Nu kunde man ju avfärda John McCain och Lindsey Graham som bara två högljudda amerikanska veteranrabulister utan formell makt. Men faktum är att bägge politiker har genomslagskraft som opinionsbildare i de amerikanska medierna som älskar deras dramatiska retorik.
McCain och Graham grundar sin politiska syn på den relativt utbredda ideologin om "amerikansk exceptionalism" och de vägrar att acceptera att det finns situationer där USA inte i sin ensamma förträfflighet förmår påverka historiens gång.
Det är ett tänkesätt som tvingar fram konfrontationsinriktade politiska lösningar och det är dem president Obama behöver slå dövörat till. Det är också ett tänkesätt som leder till ett moraliskt hyckleri som knappast har gått Putin förbi och som alldeles säkert inte är gynnsamt för skapandet av en mer funktionsduglig relation mellan Washington och Moskva.
USA och Ryssland är olika på många sätt, men det finns även gemensamma drag. Båda är hänsynslösa när det gäller försvaret av det man anser vara nationella intressen. USA är visserligen mer polerat och reglerat av en starkare demokrati, men icke desto mindre skyr Washington nästan inga medel för att trygga sina intressen.
För några decennier sedan hade Washington få moraliska kval över sin tvivelaktiga inblandning i folkviljan i Chile och delaktigheten i störtandet av den folkvalde presidenten i Iran.
Lite senare kom invasionerna av Panama och Grenada där amerikanska intressen var hotade. Två krig mot Irak där argumenten för det senare knappast ter sig bättre än Putins aktuella motiveringar. I dag ifrågasätter man föga de amerikanska drönarattackerna mot männi-skor i suveräna länder som kan vara antingen skurkar eller hederliga människor.
USA saknar med andra ord militära lösningar, och högljutt moraliserande eller aggressivt vapenskrammel leder ingen vart. Det kan därför vara bäst att ödmjukt inta rollen som ledare för den internationella diplomatiska koalition som ska försöka arbeta fram en hedervärd reträtt för Putin eller Ukraina, eller båda två. Mer finns det inte förutsättningar till.
Lyckligtvis verkar Obama ha valt just den vägen.