Ledarkrönika Han på kinesiska krogen

Jag tror faktiskt att han heter Han. Men det är så länge sedan att jag inte riktigt minns. Inte minns han heller vad jag heter. Men han minns mig.
Ändå är det mer än trettio år sedan. Den gången, i augusti 1979, var han ett av fyra syskon som hade kommit som flykting från Vietnam.
Han och hans syskon var etniska kineser men bosatta i Vietnam när de och många andra, både etniska kineser och vietnameser, flydde från Saigon. Det som gjorde den här barnskaran speciell var att de kom till ett flyktingläger i Malaysia och sedan vidare till Finland utan sina föräldrar.
Om jag minns rätt var mamman död, men varför pappan inte var med förblev länge ett mysterium. På den tiden hade Finlands Röda kors (FRK) ansvaret för alla flyktingar under de tre första månaderna.
Finlands erfarenhet av att ta emot flyktingar var blygsam, ett par hundra chilenare hade kommit hit 1973 när Salvador Allende störtades från presidentposten. Före det hade Finland inte sedan krigsslutet, när nästan en halv miljon karelare från de till Sovjetunionen avträdda områdena skulle omplaceras, tagit sig an större grupper.
Så Han och hans syskon var unika på många sätt.
Jag vet att de fick en finsk stödfamilj men i övrigt förlorade jag dem ur sikte. Mitt starkaste minne av de fyra barnen var att de snabbt lärde sig att man dricker mjölk i Finland. Snabbt och behändigt kopplade de ihop lärdomen med sin egen kultur. Enligt den skulle en gäst bjudas på te när han eller hon steg in i huset. I de fyra barnens hus fick man ett glas mjölk i handen innan man ens hann sätta sig.
För ett par år sedan vek jag in på en av de kinesiska lunchrestaurangerna i centrum. "Jag minns dig", sade den unge kines som kom för att ta min beställning.
Och tillade "Kommer du inte ihåg? Jag var en av flyktingarna från Vietnam".
Först då gick det upp för mig vem han var. Ett av de fyra föräldralösa barnen.
Och först då fick jag veta att de besvärliga turerna med att få hit barnens pappa berodde på att det inte var riktigt klart vem som kunde betraktas som deras pappa. Det klarnade så småningom och den som var pappan till åtminstone något av barnen kom till Finland.
Han stannade kvar i Finland. Efter avslutad skolgång har Han jobbat och inte legat samhället till last. Han har tillsammans med sina syskon ärvt en farbrors hus i södra Kina, därifrån föräldrarna emigrerade till Vietnam.
Han reser gärna på semester till Kina. Men han återvänder gärna till Finland.
"Jag är både finländare och kines", säger han.
Konstigare än så är det inte.