Nya sajter utan betalvägg
”Om du tänker på journalistik, och inte affärsmodeller, kan du bli ganska uppspelt över framtiden. Om du bara tänker på affärsmodeller, kan du försätta dig själv i ett helt paralyserat tillstånd.” Så sade Alan Rusbridger för sex år sedan.
The Guardians tidigare chefredaktör är känd som en stark försvarare av yttrandefrihet och en lika stark motståndare mot betalmodeller på nätet. Efter två decennier lämnade 62-åringen i somras över en starkt förlustbringande tidning till sin efterträdare Kathrine Viner, den första kvinnan på posten.
Förra veckan skrev Financial Times att Guardian ska spara över 70 miljoner euro (54 miljoner pund), vilket motsvarar 20 procent av kostnaderna.
Samtidigt ser man över intäktspotentialen. Guardian överväger att införa någon form av betallösning på sin sajt, bekräftade koncernchefen David Pemsel. Det är en större nyhet än att man måste spara.
Financial Times, New York Times, Economist, Helsingin Sanomat – många stora mediehus har en betalvägg på sin sajt. Antingen direkt eller efter några lästa artiklar blir det stopp. Vill man läsa mera får man betala för sig, med pengar.
The Guardian har envetet hållit fast vid öppen tillgång till sitt material på sajten. Man kan surfa runt i timmar och läsa om allt från världspolitik till mode, långa analyser och snygga filmer samsas med snabba nyheter och kommentarer. Man har också en betal-app som rider på argumentet att den är fri från annonser, men de är verkligen inte störande många på sajten heller, trots att man lär få in en fjärdedel av sina annonsintäkter digitalt.
Som de flesta stora mediehus torde Guardian kunna hålla kvar tillräckligt många betalande sajtanvändare av de nuvarande tiotals miljonerna unika besökarna för att företagarna ska tycka att det är värt att synas på sajten.
När KSF Media i övermorgon lanserar sin helt nya app för innehållet i HBL, Östnyland och Västra Nyland, och de nya sajterna HBL.fi, vastranyland.fi och on.fi, då går vi in för en affärsmodell som vi genom tester på privat- och företagskunder tror att passar just vår marknadsnisch:
– Appen bjuder på allt innehåll från de tre tidningarna, från nyhetsflöden till överskådliga paketeringar (till exempel en morgon- och en kvällsversion) till pappersreplikor i form av e-tidningar. Appen får man tillgång till genom ett månadsabonnemang som man betalar för i euro.
– Sajterna bjuder på snabba nyheter som man kan ta del av enligt redaktionens prioriteringar eller sitt eget, personifierade flöde. Vi slopar betalväggarna och erbjuder detta innehåll mot att användaren registrerar sig.
Valet att öppna sajterna baserar sig på vår marknadssituation. Vi vill bjuda in så många användare som möjligt att ta del av vår journalistik. På sajterna kan vi skapa goda miljöer för annonsörerna, där de når inte flest användare, men nog de bästa potentiella kunderna. Våra intervjuer med yngre användare, som vi också vill nå, visar att de inte tänker betala för sajtinnehåll med mer än en registrering – för appar är betalviljan dessbättre högre.
Under det halvår som vi intensivt jobbat med att utveckla nya digitala tjänster har jag blivit allt mer övertygad om att det är kontraproduktivt att ställa journalistik mot affärsmodeller, papperstidning mot digitala produkter. Krasst uttryckt: utan innehåll inga säljbara produkter, utan fungerande distributionskanaler inga läsare av innehållet och därmed inga annonsörer.
Journalistik och affärsmodeller – själv blir jag uppspelt av den balansgången.