Susanna Ilmoni: Marinerad av digitala trender
Eftersom användarnas betalningsvilja i pengar inte korrelerar med det ökande kravet på digitala upplevelser skälver de etablerade mediehusen fortsättningsvis i sina grundvalar.
Världens effektivaste sätt att tömma en jobbhjärna av fjolårsmodell visade sig vara att frossa i matprogram på tv under nyårshelgen. När Gordon Ramsay brässerade bitar av oxköttssvans så det ångade i rutan och duttade stjärnanispuder över efterrätten, omringad av sin stora välkammade familj, infann sig en skön känsla av degigt bara-vara-tillstånd som man alltför sällan unnar sig. Men: våra barnbarn kommer att häckla oss för att vi följt med matlagning utan dofter, tro mig. Så platt!
I väntan på appen som förmedlar kryddoft och stekos för maximal upplevelse kan man fundera på hur medieåret 2016 i övrigt blir. Vilka växande trender kan skönjas? Här några noteringar ur ett mestadels digitalt perspektiv:
• Digitalt först är devisen för många etablerade mediehus, men en bättre beskrivning av användarnas mediekonsumtion kunde vara mobilt först. Visst, printen är fortfarande älskad och ekonomiskt viktig för tidningshusen, men de användare som är digitala utgår från att ha tillgång till allt och alla i realtid, att lätt kunna engagera sig, att få påverka produkten och serveras tekniskt smidiga och snabba lösningar – i mobilen. Upplevelsen står i fokus; ett ständigt krav på internetets wow-arkitektur. Och användarnas behov och beteende ändras i rasande takt, vilket gör det svårt för medieföretagen att hänga med.
• Även om det redan nu finns många hundratusen telefoner fler än det finns människor på jorden så är det inte bara smarttelefonen som dominerar framtiden. Smarttelefonerna är faktiskt rätt korkade eftersom de binder upp våra händer. I takt med att tekniken utvecklas kommer vi antagligen att slippa sitta med en apparat i handen och i stället klä oss i kläder med sensorer eller manövrera apparater genom röstkommandon eller ögonrörelser.
• Allt fler medieföretag kommer att satsa stenhårt på databaserade insikter i år. De yngre generationernas användare betalar inte i reda pengar för digitala (nyhets)tjänster men nog i information om sig, sina intressen och sitt beteendemönster. Det här slagets data är hårdvaluta för medieföretagen, och det blir allt viktigare att kunna utnyttja informationen. På de traditionella redaktionerna kommer därför nya kompetenser att sitta sida vid sida med journalisterna: analytiker, webbutvecklare, programmerare, marknadsföringsproffs.
• Robotprojekt av olika slag kommer att testas. Men samtidigt som en del nyhetstexter och tjänster sköts via algoritmer finns ett stort tryck på att användaren känner sig utvald och omhuldad. Personifiering är ett av de starka orden, nyheterna ska tillgodose individuella behov. Så kallade pushnotiser som baserar sig på användarens personliga val och intressen kommer att vinna terräng – förutsatt att man orkar med dem.
• Allt fler satsar på rörlig bild, både videosnuttar och livesändningar. Har du redan testat Periscope?
• Också poddar och vloggar kommer att växa i popularitet i Svenskfinland. En annan femma är att hitta intjäningsmodeller för dem, vilket en del globala premiumpoddar på engelska faktiskt lyckats med.
• Adblockers, alltså program som kan filtrera bort oönskad reklam, är en växande trend bland användarna och därmed ett problem för medieföretagen som är beroende av att kunna bygga upp nya ekonomiska ben att stå på. Men annonsörerna måste också bli mer kreativa och skickliga på att engagera den digitala publiken.
• Fler innovationer behövs för att bekosta den traditionella journalistiken. I mörka stunder kan en undra om public service-bolagen är de enda som har råd med djupt grävande journalistik i framtiden, medan kommersiella medieföretag får försöka hitta andra produkter och tjänster för att finansiera sin kärnverksamhet.
För den ultimata frågan återstår: Vem ska betala för den upplevelse, journalistik och samhällsbildning som medieföretagen erbjuder? Ju färre som är villiga att betala, desto mindre är förutsättningarna att kunna producera högkvalitativ journalistik.
Eftersom användarnas betalningsvilja i pengar inte korrelerar med det ökande kravet på digitala upplevelser skälver de etablerade mediehusen fortsättningsvis i sina grundvalar. Räckan av anni horribiles är knappast över. Globala jättar som Google, Facebook, Youtube, Twitter och Snapchat underlättar inte situationen. (Twitter meddelade förresten nyligen att det snart ska vara möjligt med 10 000 tecken i stället för dagens 140.)
En gigantisk utmaning måste utmynna i nya sätt att tänka, uppfinna och göra. Så må vi alla överleva medieåret 2016 för att kunna sträva mot ljusare tider.