Om många män och färre kvinnor

Vi skriver 2015 och här sitter man och räknar hur många män och kvinnor som syns i just den här tidningen en vanlig vardag – och rodnaden bränner på kinderna. Jämställt är det ju inte. Även uppmärksamma läsare  reagerar, till exempel författaren Maria Turtschaninoff skickade nyligen följande respons:
”Vuxna män på bild, exklusive gruppbilder samt tv-sidorna: 24. Vuxna kvinnor: 6. Hej kåmåån.”
Nästa dag löd hälsningen:
”Dagens statistik: 25 män på bild. 9 kvinnor. Sporten är ju de sidorna som mest tynger statistiken: 9 män, 1 kvinna.”

De goda nyheterna är att det nu finns ett smartare system för en kontinuerlig koll på könsfördelningen i nyhetsförmedlingen, och ännu bättre upp: genom det här enkla räkneverktyget kan en obalans förhoppningsvis också rättas till.
Det är svenska systemvetaren Olga Stern som har utvecklat en prototyp som räknar ut hur ofta kvinnor och män nämns i nyhetstexter. Räknaren är tänkt att fungera som en ögonöppnare för medie­företagen, säger Stern per telefon i Stockholm.
– Om man inte räknar så vet man inte. Det är inte meningen att kasta en skugga över någon enskild tidning, men ska man skapa debatt så är det bättre att utgå från siffror och ha ett underlag som baserar sig på fakta i stället för att gå på magkänsla.
I korthet går verktyget ut på att Stern läser in samtliga artiklar som publiceras på Sveriges största nyhetssajter. Just nu är de 17 stycken och fler funderar på att bli kunder. Än så länge fungerar räknaren bara på svenska och på text, inte bilder. Stern kollar på egennamn, pronomen som han och hon, andra ord som indikerar könet, typ syster och tjej eller pappa och man, och så skickar hon allt data till en extern tjänst.
På sajten Genews.io syns sedan resultaten. Och resultaten talar klarspråk: två tredjedelar av artiklarna i Sveriges största tidningar handlar om män.
Statistiskt sett finns det ingen orsak till en dylik obalans, varken i Sverige eller i Finland. Av finländarna är cirka 2,78 miljoner kvinnor och 2,69 miljoner män, enligt Statistikcentralen, och andelen kvinnor med lägre eller högre högskolexamen är större än andelen män med högskoleutbildning. Ändå är det fler män som syns och hörs i nyheterna.
De som vill söka (bort)förklaringar brukar säga att innehållet i medierna återspeglar verkligheten, och att den fortfarande är mansdominerad på många håll, inte minst när det gäller vår nuvarande regering. Det stämmer, men fungerar inte som en heltäckande förklaring.
Sant är också att kvinnor modigare borde våga bli chefer och träda fram som experter, beslutsfattare och opinionspåverkare i offentligheten. Och inte minst: Vi som väljer vem vi lyfter upp och vilka vi citerar behöver påminna oss dagligen om att bryta slentrianmässigt tänk och beteende; kanske nästa gång intervjua enbart män om dagisfrågor och enbart kvinnor om bilskatten, inte alltid ringa samma villiga (ofta manliga) expert och få in en större mångfald av människor när vi gör gallup på stan.
Men vi behöver också mer exakta mätinstrument än en sporadisk påminnelse av läsare eller kolleger.

Det finns de som säger att räknare, algoritmer och robotjournalistik aldrig kan ersätta en kreativ och tänkande människa (vi kan ibland kalla hen för journalist). Själv vet jag att det inte kräver något större tankearbete att manuellt sitta och räkna män och kvinnor i tidningen, bara tid. Så om dylika siffror kan tas fram på ett sätt som snabbt tydliggör snedvridningar är det ett framsteg. Då kan vi på riktigt börja bygga både en bättre nyhetsrapportering och en större jämställdhet, för det arbetet kräver tänkande människor.