Gravskändning
Vissa tv-gravar skulle med fördel få förbli orörda
Nyligen kom den (för några) efterlängtade fortsättningen på den amerikanska kultfilmen Wet Hot American Summer (WHAS). Fortsättningen var i det här fallet en början, då Netflix-serien Wet Hot American Summer: First Day of Camp uppehöll sig vid sommarlägret Camp Firewoods första dag medan filmen behandlade den sista. Nästan alla skådespelare upprepade sina roller, trots att de nu är fjorton år äldre än senast. Den bestående känslan var att de gjorde det för att det var roligt, för att de hade saknat sina underliga och älskvärda karaktärer.
Jag hoppas att samma känsla infinner sin när David Lynch med andra börja filma den tredje säsongen av Twin Peaks. Även där kommer "alla du vill se" att reprisera sina roller, enligt Showtimes David Nevins. Förväntningarna här är definitivt högre än de var för WHAS, och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot de nya avsnitten. Men den som väntar på något gott får vänta till 2017.
Dessförinnan får vi återse två andra bekanta karaktärer, i en serie helt klart inspirerad av just Twin Peaks, nämligen X-Files. David Duchovny och Gillian Anderson återvänder som Mulder och Scully i början av nästa år. Det är tretton år sedan de sågs på tv-skärmen, men så sent som 2008 kom faktiskt filmen X-Files: I Want to Believe.
Tv verkar onekligen vara det medium som bäst lämpar sig för dessa nostalgidrypande återbesök. För nu pratar vi inte om nya versioner av en gammal produkt (sådant finns det gott om på bioduken), utan om fortsättningar, helst med samma skådespelare och karaktärer.
Visst finns det till exempel författare som skriver flera böcker om samma karaktärer men att över tjugo år senare återvända och återskapa – det är rätt ovanligt. Kanske Harper Lees nya roman Go Set a Watchman (utgiven 55 år efter To Kill A Mockingbird) kunde ses som en litterär ekvivalent till 90-talsserierna? Eventuellt. Men så är det fortsättningsvis oklart hur medveten Lee, 89 år och snart både döv och blind, verkligen är om utgivningen.
De som växte upp under 90-talet minns kanske komediserien Full House (Huset fullt på svenska) med tvillingarna Mary-Kate och Ashley Olsen, som delade på rollen som husets yngsta barn (bara 9 månader när de fick jobbet). Bob Saget spelade en nybliven änkling som med hjälp av svågern Jesse (John Stamos) och kompisen Joey (Dave Coulier) försökte uppfostra sina tre döttrar. I april i år meddelade Netflix att det kommer en spin-off på serien under 2016, som primärt följer den äldsta dottern D.J:s liv som vuxen. Och här måste frågan verkligen ställas: Behöver världen Fuller House, som fortsättningen heter?
Där såväl Twin Peaks som X-Files har gjort ett bestående intryck, och påverkat serier som kommit efter, är Full House inte mer än ett tidsdokument. Och det säger jag med kära minnen av serien från när jag var liten och tyckte att "Uncle Jesse" var fruktansvärt snygg. Kommer han att vara det tjugo år senare? Jag betvivlar. Vissa tv-gravar skulle med fördel få förbli orörda.