Pengen och ordet
För ett halvår sedan satt jag fortfarande i ett förlagshus, tittade på de röda siffrorna i ekonomirapporterna och grunnade på två för förlagets framtid avgörande frågor: Hur kommer det skönlitterära läsandet att påverkas av digitaliseringen? Vad är egentligen bra digitala läromedel?
Nu sitter jag i ett mediehus, tittar på de röda siffrorna i ekonomirapporterna och grunnar på bland annat dessa frågor:
Vilken är journalistikens roll i digitaliseringens tidevarv, när varje upplyst, välutbildad medborgare med en internetuppkoppling kan idka grävande, analyserande och kritisk journalistik själv? Och dessutom dela med sig av sina slutsatser till alla läsare på nätet.
Hur ska vi i mediehuset lyckas utveckla och sälja in digital service och olika slags innehåll både till nuvarande och nya företags- och privatkunder?
Förlags- och mediehus skiljer sig från de flesta andra företag i det att traditionen, ideologin, den interna kulturen, eller någon annan svåråtkomlig faktor, har påbjudit en skarp gränsdragning mellan innehållsproduktion och försäljning. I värsta fall har det inneburit att de som skapar innehåll och paketerar det har fjärmats från sina kunder. Ofta krymper inåtvända organisationer och självdör.
Å andra sidan: Ibland leder en sådan isolering till helt fantastiskt nytänkande och stor konst – om alla utgår från ett marknadsmässigt målgruppstänkande blir slutprodukterna sannolikt väldigt likartade.
I mediebranschen är målsättningen inte att skapa stor konst. Som ett kommersiellt företag kan vi finnas till bara om vi lyckas betjäna våra läsare och företagskunder (där många av våra läsare verkar) med prisvärt innehåll och prisvärd service för grovt skisserat två olika behov:
"Papperskramarna", dit jag räknar mig själv, vill ha sin dagstidning hemburen till nästan vilket pris som helst. Själv lever och trivs jag på nätet mest hela tiden, men tycker att papper i många avseenden är en överlägsen plattform för läsande, tänkande, skrivande, skapande.
"Diginativerna" har av födsel och ohejdad vana ett annat förhållande till att konsumera information – medskapande, diskuterande, snabbt reflekterande.
Hittills har mediehusen satt mycket krut på att försöka få in papperskramarna i den digitala världen. Tänk om den verkliga innovationen vore att få in diginativerna i pappersvärlden, att vilja läsa skönlitterära, journalistiska, analytiska, seriöst debatterande texter – slowläsning just där och då du vill?