En ökad oro lyser igenom

Med jämna mellanrum brukar Planeringskommissionen för försvarsinformation (PFI) göra mätningar om hur finländarna upplever frågor i anslutning till säkerheten. I den senaste som presenterades i torsdags stöder 27 procent av de tillfrågade ett finländskt Natomedlemskap, medan 58 procent säger nej. De motsvarande siffrorna från hösten 2014 var 60 procent mot och 30 procent för. Både ja- och nej-sidan har alltså tappat ett par procentenheter.

Den största skillnaden gäller andelen osäkra. Nu svarade 15 procent att de var osäkra, mot 10 procent förra gången.
Trenden är densamma som i Sverige, även om stödet för ett svenskt Natomedlemskap och inte bara osäkerheten också har ökat lite.

Osäkerheten kan ses i ett bredare perspektiv. Det är naturligtvis situationen i Ukraina och Rysslands oberäknelighet som avspeglar sig hos både dem som svarat ja och dem som svarat nej – vissa upplever Nato som ett skydd, andra ser ett finländskt medlemskap som farligt därför att Ryssland motsätter sig all utvidgning av Nato.
Men enligt enkäten har oron för ökad invandring och situationen i Syrien ökat klart. Tillsammans med de orosmoment som nämnts tidigare – sysselsättningen, den europeiska ekonomin och internationell terrorism – återspeglar de en ökad allmän osäkerhet bland finländarna inför framtiden.

Regeringen ska före midsommar lägga fram den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen – eller rättare sagt en del av den, eftersom en särskild utredning om försvaret ska presenteras senare. Det vore viktigt att i den tydligt och klart uttrycka vilken linje regeringen har. Ett Natomedlemskap är ett i allra högsta grad politiskt beslut.
En kvalificerad gissning är att förhållandet till Nato än en gång kommer att formuleras i ordalag som innebär status quo. Vid det här laget kan man bara hoppas att den så kallade Nato-optionen formuleras mer positivt än man gjorde i den förra regeringens redogörelse.