Ett inhemskt våldsproblem
Vi kan inte utlokalisera det sexuella våldet och peka på invandrarna. Problemet är finländskt.
Det fortsätter att surra kring våldtäkter där de brottsmisstänkta är invandrare och i vissa fall asylsökande.
I förrgår höll Helsingforspolisen en ovanlig presskonferens om säkerheten i huvudstaden. Polisen listade många problem – till exempel att trafikbrotten har ökat, likaså antalet trafikdöda.
Men trafikbrott och annat vardagsbetonat, som vem som helst av oss kan råka ut för och också göra oss skyldiga till, väcker inte nu offentligt intresse.
I diskussioner och olika forum på nätet dominerar våldtäkterna och sexuella trakasserier och de kopplas i nätkommentarer ihop med asylsökande. Ändå är status som asylsökande inte en offentlig uppgift i brottsstatistiken, och en särskild kod för asylsökande som brottsoffer eller misstänkt förövare har använts i bara en månad.
När det gäller brottsligheten i Helsingfors har våldtäkterna på offentlig plats fått mest uppmärksamhet. De har ökat från nio i fjol till fjorton hittills i år i Helsingfors.
Som vi skrev på nyhetsplats (2.12) förklarar invandrarbakgrund inte våldsbrott. Invandrarna är ingen homogen grupp och skillnaderna inom gruppen invandrare vad brott beträffar är större än mellan invandrare och majoritetsbefolkningen. Forskaren Martti Lehti pekar på att den allra största gemensamma nämnaren för dem som begår brott är arbetslöshet. Vi måste också tackla det faktum att invandrare från vissa länder begår fler vålds- och sexualbrott.
Sexualbrott är alltid allvarliga, traumatiserande och integritetskränkande. Det är viktigt att komma ihåg proportionerna. Polisen får kännedom om knappt 1 000 våldtäkter varje år. I 35 procent av fallen är förövaren en familjemedlem, i 48 procent av våldtäkterna är förövaren en annan bekant.
Varje våldtäkt ska fördömas men vi måste också inse att våldtäkterna i Finland inte är invandrarnas fel. Problemet kan inte utlokaliseras, det är inhemskt.