Konservativare i moskéerna

Elektronikingenjören, av genomfinskt virke, kom redan på sjuttiotalet i väg i affärer till Sydostasien. Regionen hade starka inslag av islam, han gifte sig med en muslimsk kvinna och konverterade själv. Till det yttre förblev han samme man som förut, fast han nu hade ett muslimskt mellannamn mellan sina purfinska för- och efternamn.

En finlandssvensk tonåring kring tiden för 11 september-attackerna i USA fann att det som sedan sades i väst om islam och muslimer inte var alldeles sant. Hon läste på om religionen och valde senare, framför ortens lättsamma kristna ungdomsarbete, att bli muslim.

Islam har många skepnader och många av dem är lågmälda. Det får också många av de 60 000 muslimerna i vårt land i dessa dagar ofta förklara. Efter attackerna på ett helt civilt fredagssamhälle med vin och rock'n'roll i Paris, är vi mer benägna än förr att definitivt beskriva islam som roten till mycket ont.

Religion är en knepig ingrediens i livet. De flesta av oss vet via skolboken att religion inte förutsätter våld, utan är en resa mot en livsförklaring och ett tillstånd av mening och fred.

Men religion är som dynamit – jonglera med patronen, skär i den, bränn den utan risk. Men kombinera den med rätt tändelement och den är ett dödande farligt ämne.

Den muslimska gemenskapen i Finland tar överlag avstånd från dagens terrordåd i islams namn. Imamer och aktiva muslimer arbetar tillsammans med polis och socialväsende för att inte unga i kläm mellan olika verkligheter ska åka på vår tids makabra interrail, äventyret i jihad.

Samtidigt behöver det sägas att den muslimska gemenskapen tenderar att bli konservativare. Salafismen vinner inflytande; ett modernt islam, som ändå upprepar religionens traditionella värderingar.

Googlar man "islam" landar man ofta på påkostade och stajlade webbplatser som upprätthålls i den andan. Men återigen: förväxla inte det med att också Islamiska staten och jihadrörelser är skickliga på sociala medier i samma bituniversum.

Men sedan har alla religioner sina paralleller. De starka USA-drivna evangelikala "born-again Christians" är en liknande motsvarighet i tiden. Det korrekta hos oss är förmodligen att använda den engelskspråkiga termen, eftersom rörelserna i Europa ofta uppblandas med europeiska politiska värderingar.

Modern islam talar ofta om den globala muslimska gemenskapen, men det gör också den moderna tv-kristendomen. Kristna TV7, som de flesta finländska hushåll ser i sina kanalpaket, varvar sömlöst inhemskt program med videopredikanter vars budskap kan ha spelats in var som helst i världen.

Muslimsk terrorism förklaras ofta med den övervintrade västmyten att den gror i fattigdom och sociala orättvisor. Ändå har vi sedan terrordåden i New York 2001 och i Madrid 2004 vetat att det inte är så. Dåden utfördes av män som rörde sig både i den akademiska världen och i nattlivets glamour.

Europa har försökt gå mot utveckling genom att avgränsa religionen ur det offentliga rummet. Det får ändå inte leda till att vi avskaffar förmågan att diskutera livets mål och mening, i synnerhet med dem som verkar sakna vardera. Och kanske dessutom jonglerar med dynamit.