Ännu en Andersson för VF?

Paavo Arhinmäki meddelade i lördags att han har gjort sitt som partiordförande. Det ger gott om tid för ordförandekampen inom Vänsterförbundet.
Under Arhinmäkis sju år som partiordförande har VF förnyats både ideologiskt och vad arbetsmetoderna beträffar. Partiet har föryngrats och det finns nu gott om unga kvinnor som kunde axla partiordförandeskapet. Av de tolv riksdagsledamöterna är sju kvinnor.

Ändå var resultatet i riksdagsvalet en stor besvikelse för Vänsterförbundet. Efter framgången i Europavalet ett år tidigare väntade sig VF och många bedömare en valseger. Men det gick tvärtom, trots att partiet hade lämnat regeringen ett år före valet.
VF är i dag inget traditionellt arbetarparti. Man har inte alls haft samma problem att förnya sig som SDP. Trots en del högljudda missnöjesyttringar om att VF inte bryr sig om arbetarna, läs industriarbetarna, verkar det som om de flesta anhängare av den gamla skolan fortfarande stöder partiet. Riksdagsledamot Jari Myllykoski, som kan räknas till arbetarlägret, meddelade genast efter valförlusten att han ställer upp i ordförandevalet. Men han blir knappast vald.

I stället riktas intresset mot tre unga kvinnor i riksdagsgruppen. Aino-Kaisa Pekonen, närvårdare från Riihimäki, leder gruppen och sitter sin andra period i riksdagen. Li Andersson är magister från Åbo, Hanna Sarkkinen, likaså magister, men från Uleåborg.
Både Andersson och Sarkkinen fick höga personliga röstetal i riksdagsvalet. Andersson har stor medievana och diskuterar utan problem ekonomisk politik med manliga tungviktare från andra partier. VF kan under sin 25-åriga historia alltså redan få sin andra finlandssvenska ordförande, om Li Andersson beslutar sig för att ställa upp. Claes Andersson var VF:s första ordförande.