För Cameron står mycket på spel

För ett år sedan hade antagligen flera av de krav som ingår i David Camerons brev till Europeiska rådets ordförande Donald Tusk varit ännu mer kontroversiella. Det gäller i synnerhet förslaget om att göra länder som Storbritannien mindre attraktiva som mål för migranter. Det är inte bara den mängd flyktingar som tagit sig till Europa som har påverkat attityderna. Åsikterna om hur man ska hantera tiggarna från EU-landet Rumänien går också skarpt isär.
Cirka 224 000 personer som kommit till Storbritannien från andra EU-länder under de senaste åren har rätt till ett stödsystem, enligt källor som BBC citerar.
I Storbritannien har i synnerhet frågan om de polska arbetarnas rätt att få barnbidrag och skicka det hem till sina familjer i Polen diskuterats länge. Cameron vill ändra på saken och införa en tidsgräns för när nyanlända från andra EU-länder ska kunna få tillgång till förmånerna.

Cameron motiverar detta med att EU redan är en tudelad union där en del länder rör sig framåt i snabbare takt än andra. Nyligen konstaterade också Tysklands förbundskansler Angela Merkel att dagens Europa inte längre kan definieras som ett område där alla delar håller samma hastighet.
Danmark, Sverige och Nederländerna är inne på samma linje medan Frankrike inte är det.
Oron över den fria rörligheten är störst i centrala och östra Europa, och Belgien och Spanien vill att EU integreras ytterligare.

Kraven på större beslutanderätt för de nationella parlamenten, säkrandet av icke-euroländernas intressen och avskaffandet av en reglering som hämmar den gemensamma marknaden har nämnts förr och är knappast lika kontroversiella som de restriktioner Cameron vill införa på den fria rörligheten.
Det är ändå allvarliga och till viss del motstridiga argument som EU-länderna måste ta ställning till innan de ger sitt svar till Storbritannien vid toppmötet i mitten av december.
För att flyktingfrågan ska kunna skötas effektivt krävs koordinering. En gemensam asylpolitik för EU kräver i praktiken såväl som i teorin större integration. Samtidigt talar allt fler om ökad kontroll över situationen. När länder som Sverige och Norge hänvisar till brist på plats och uppmanar flyktingar i till exempel Tyskland att inte försöka ta sig vidare norrut, blir det en dominoeffekt som märks längs hela linjen ner till Balkan och Medelhavet.

Camerons regering aktar sig ändå för att lägga fram alltför preciserade krav. De fyra områden som nämns handlar närmast om teman. De första kritiska kommentarerna från dem som stöder ett brittiskt utträde ur EU – "brexit" – var att Cameron inte kommer med någonting nytt. Oppositionen och Labourpartiet vill ha justeringar men som medlem inom unionen, inte som villkor för medlemskapet.
Folkomröstningen som Cameron lovat britterna ska hållas före utgången av 2017, och juni 2016 har nämnts som ett alternativ. Det är antagligen för tidigt. Skottarna, nordirländarna och walesarna ska välja sina parlament i vår. Lyckas det skotska nationalistpartiet SNP hålla sina positioner och britterna säger nej till EU är en andra folkomröstning om Skottlands självständighet oundviklig.
En ny folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet blir det inte ifall britterna röstar för "brexit", säger Cameron.
Frågan är i så fall hur EU tänker överleva utan en av sina största och viktigaste medlemmar.