Ledarkrönika Endast kunskap biter på terror

Rubriken Hybridkrigföring – maktmedel, gråzoner och vår beredskap var en lockande rubrik för årets säkerhetspolitiska Hanating på Hanaholmen.
Hybridkrigföring, cyberattacker och troll är begrepp som används nästan slentrianmässigt. Men ingenting av detta är nytt, underströk Johan Wiktorin, försvarsdebattör och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien i Sverige.
Sun Tzus bok Krigskonsten skrevs för mer än 2 500 år sedan men är fortfarande en av grundpelarna i läran om militär strategi. I Krigskonsten ingår infiltration, lögner, korruption och spioner som verktyg i krigföring. Det är sinnena som ska påverkas för att skapa skräck som leder till kaos.
Vem ska till exempel leda om Finland utsätts för en hybridattack?
Huvudansvaret i fredstid är polisens, sade Päivi Nerg, kanslichef vid inrikesministeriet och medlem av Säkerhetskommittén. Men har inget svar på vem som ska leda i motgång. Ändå sägs det flera gånger att det är viktigt att förstå att vi redan lär inne i en konflikt.
En korrekt lägesbild är viktig. Precision för att se vilka som är de verkliga fienderna.
Nu reagerar man ofta med krav på nya lagar. Vi behöver bara se vad som händer omkring oss: krav på lagar som begränsar invandring, krav på ökade rättigheter för polisen och försvaret att bevaka och avlyssna.
Det är inte själva kraven som är farliga. Men det finns en risk för att samhället reagerar med sin reptilhjärna. När skräcken sprider sig i samhället kan beslutsfattare passa på att gå så långt man kan genom att spela på den.
Terrorismens värsta fiende är inte lagar som stänger gränser. Dem kan de alltid forcera. Terrorismens värsta fiende är kunskapen. Och då talar vi om hela samhällets kunskap.
Ju mer rättigheter myndigheterna vill ha, desto viktigare blir det att slå vakt om inte bara det fria ordet, utan att det i utbudet av kommentarer finns sådana röster som först har gått in på djupet och gett sig tid på att förstå och analysera.
Vi lever i en tid där interaktion betonas, där sociala medier har en stark roll när det gäller att skapa attityder. Alla har rätt att ha en åsikt. Men fakta är fakta.
I Sverige spirar en diskussion där man efterlyser mindre av "ring in och tyck till" och material som mediebolagen köper in och mer av egna nyheter, egen analys.
Ingenting tyder än så länge på att detta blir det nya framgångsrika konceptet. Men finns det en annan väg lika tillgänglig väg för att öka kunskapen i hela samhället?