Du eller ni?
Riksdagens talman Maria Lohela (Sannf) skapade debatt när hon för en vecka sedan på morgonkaffe med de politiska journalisterna svarade på en fråga om hur man ska klä sig i riksdagen, och samtidigt önskade att journalister skulle nia riksdagsledamöter och ministrar.
Av egen erfarenhet vet jag hur känsliga tilltalsfrågor är.
Det intressanta, särskilt för oss i det tvåspråkiga Finland, är att det finns klara skillnader mellan olika språk och kulturer. På finska är niandet betydligt vanligare än på svenska, på finlandssvenska är det vanligare än i Sverige.
På finska är det artigt att nia. När jag letade efter råd och regler på finska hittade jag rådet att använda "ni" (te) om man är osäker på vad som är rätt. I till exempel tv-debatter var niandet länge praxis, även om det under de senaste åren har skett en liten uppluckring.
Det blir lite komiskt när till exempel partiledare, som känner varandra sedan årtionden, niar varandra i en tv-studio och i riksdagens plenisal, men alltid annars säger "du".
I Sverige har duandet varit praxis sedan 1960- och 70-talen. Visserligen har niandet ibland återkommit i liten skala. Men i Sverige är "ni" inte en artig tilltalsform. Det signalerar distans, dessutom i den formen att personen som nias befinner sig lägre ned i hierarkin. Det är alltså direkt nedlåtande att nia.
Historiskt sett började niandet i Europa bli mera allmänt under medeltiden. Först var det bara kungligheter som niades, men sedan spred språkbruket sig. Efter det blev det finare att använda titlar och tredje person.
Frågan är alltså om man uppfattar att tilltalsordet "ni" innebär att man visar respekt, och ett respektfullt avstånd. Eller om man säger "ni" för att visa att den man tilltalar är mindre värd och hierarkiskt underlägsen.
Innebär duandet av en minister eller riksdagsledamot respektlöshet, eller signalerar det jämlikhet? Innebär niandet att en minister kan gömma sig bakom sin ministerroll och duandet att ministern har ett personligt ansvar? Signalerar en journalist som niar en beslutsfattare ett positivt avstånd och journalistisk integritet?
Det finns olika svar. Själv har jag för det mesta duat alla utom presidenter, kungligheter och betydligt äldre personer.
Det gör jag trots en lite traumatisk erfarenhet av duandet. Som ung reporter i TV:ns direktsändning från självständighetsbalen på 1980-talet duade jag Pehr G Gyllenhammar, för han var ju svensk. Av bara farten duade jag sedan också Solveig von Schoultz och Erik Bergman. Det blev insändarstorm i HBL.