Oordning på Capitol Hill
Den politiska dragkamp som skakat det amerikanska representanthuset når sin kulmen när den nya talmannen ska väljas.
Två frågor får antagligen många anhängare av det republikanska partiet att undra om partiet håller på att splittras eller om turerna kring både presidentkandidaterna och kongressens ena kammare, Representanthuset, är av övergående art.
Dels handlar det om miljardären och tv-kändisen Donald Trump som till mångas förvåning har lyckats placera sig högt uppe på listan över personer som vill ha partiets nominering inför nästa presidentval.
Få trodde att han skulle kunna ta upp kampen med Jeb Bush, tidigare guvernör i Florida och bror till förre presidenten George W. om att nomineras till det republikanska partiets presidentkandidat.
Bedömare med ett lite längre perspektiv påminner gärna om att Marco Rubio, inte Trump, är Jeb Bushs farligaste utmanare.
Väljarstödet i delstaterna Iowa och Ohio har spelat en stor roll för att förutspå hur det kommer att gå och det är på dessa grunder duon Bush och Rubio bedöms ha de bästa chanserna.
Förra amerikanska utrikesministern Hillary Clinton ligger fortfarande bäst till när det gäller demokraternas val av presidentkandidat. Terrordådet i Benghazi i Libyen 2012 där bland annat den amerikanske ambassadören J Christopher Stevens dödades, inträffade när Clinton var utrikesminister. Clinton har tidigare tagit på sig ansvaret för händelserna i Benghazi. Under den elva timmar långa och hetsiga utfrågningen inför en specialkommitté i torsdags behöll hon sitt lugn. Osökt kom man att tänka på hennes iskalla lugn under Monica Levinsky-skandalen som nästan fällde hennes make, Bill Clinton från presidentposten.
Avslöjandena om att Clinton använt sin privata e-post för också statlig korrespondens fick hård kritik och har gett henne negativ publicitet inför presidentkandidatnomineringen. Under utfrågningen lyckades Clinton dock ge en trovärdig bild av sitt agerande.
Bernie Sanders leder över Clinton i vissa delstater men han klarade sig inte mot henne i en tv-debatt mellan de demokratiska kandidaterna för ett par veckor sedan.
Efter att vice president Joe Biden i onsdags meddelat att han inte ställer upp förbättrades Clintons chanser ytterligare.
Inom det republikanska partiet är splittringen ändå tydligare än inom det demokratiska partiet. Förklaringen är än en gång Tea Party-rörelsen och den hårda linjens republikaner "The Freedom Caucus" (ungefär nomineringsmötet för frihet) som har lyckats ställa till det ordentligt i den amerikanska kongressen.
Republikanerna är i majoritet och efterträdaren till talmannen John A Boehner kommer att väljas av det republikanska blocket. Boehner avgår i slutet av oktober. Med febril frenesi har republikanerna sökt en person som kunde ena partiet.
Kevin McCarthy, guvernören från Kalifornien, trodde många att var en självskriven efterträdare.
Det lär han ha räknat med själv också. Men när det gick upp för honom att han inte kunde räkna med stödet av den hårda linjens republikaner valde han att dra sig ur.
De 40 konservativa av republikanernas totalt 247 ledamöter i Representanthuset jublade i triumf och snart kunde man läsa uttalanden om att amerikansk politik står inför en "verklig" förändring.
Det fanns ytterligare två kandidater, av vilka den ena, Daniel Webster från Florida, är den hårda linjens favorit.
En febril övertalningskampanj har pågått för att få Paul D Ryan att ställa upp. Ryan var Mitt Romneys vicepresidentkandidat när Romney kämpade om presidentposten 2012.
Ryan sade först blankt nej. Sedan sade han att han accepterar nomineringen – förutsatt att också den hårda linjens republikaner stöder honom. På högerflanken betecknas han som alltför "vänster". Orsaken är att Ryan genom sin förhandlingsförmåga har lyckats utarbeta kompromisser tillsammans med demokraterna.
Vad den amerikanska kongressen skulle behöva mest av allt är just personer med en förmåga att utarbeta pragmatiska lösningar. En ny talman måste utses senast på torsdag.
Barack Obamas andra och sista presidentperiod närmar sig sitt slut. Det betyder att behovet att profilera sig genom att betona skillnader snarare än gemensamma saker kommer att öka snarare än minska.
Efter ett möte mellan Ryan och den hårda linjens grupp i onsdags verkade det som om Ryan åtminstone muntligt lyckats utverka majoritetens stöd just inom den gruppen. Mycket beror på om motkandidaten Webster går med på att stiga åt sidan.