Dyster månad i trafiken

I många av olyckorna var offren fotgängare och cyklister.
I Helsingfors och Tammerfors blev två barn på övergångsställen påkörda av tunga fordon.

Trafikpsykologen Martti Peräaho funderar i Turun Sanomat (30.8) om också trafikbeteendet påverkas av trenden att förargelse och frustration ges fritt utlopp, på samma sätt som aggressiviteten får flöda fritt i den anonyma nätdebatten.
Han tänker sig också att den växande själviskheten och jagfixeringen kan öka hänsynslösheten i trafiken, de svagare ska hålla sig undan. Det är som om en del bilförare skulle känna sig överlägsna och osårbara när de är inneslutna i sin bekväma plåtbubbla.
Gentemot fotgängare och cyklister är bilföraren den starkare parten, men det borde göra förarna varsamma och inte övermodiga.

Hårdare attityder i ett kallare samhällsklimat kan vara en del av förklaringen, men det finns också andra orsaker. Vår trafikmiljö är ofta väldigt oförlåtande, smala vägrenar leder till exempel till att små misstag kan bli ödesdigra.
Efter olyckan på övergångsstället i Tammerfors fokuserade man på trafikljusprogrammeringen där ljuset samtidigt är grönt både för fotgängarna och för bilar som svänger till höger. 
Till det säger trafikplanerarna att ändrad rytm skulle göra trafiken långsammare och öka risktagningen. Vid Kommunikationsministeriet utreder man ändå om det är möjligt att justera programmeringen.
Många lastbilar har dessutom en död vinkel där föraren helt enkelt inte ser vad som finns i närheten. Det ställer ännu större krav på förarens vaksamhet.

Det finns en åtgärd som är relativt lätt att ta till och som bevisligen ökar trafiksäkerheten.
När Helsingfors för elva år sedan sänkte den tillåtna hastigheten minskade antalet skadade fotgängare med en femtedel och antalet krockar med trettio procent i områden där den högsta hastigheten blev 30 kilometer i timmen.
Lägre hastighet ger längre tid att reagera, det kan vara skillnaden mellan liv och död.