Mitt sommarlov, vad jätteskönt...
Sommarlov är alltid sommarlov, men hittills har vädret i södra Finland inte precis varit jätteskönt. Dags att rucka på lovstarten?
Hösten 2013 blossade debatten om skolornas sommarlov senast upp då den dåvarande näringsministern Jan Vapaavuori, Saml, föreslog att sommarlovet borde börja senare och fortsätta längre in i augusti.
Vapaavuori, som stöddes av Centralhandelskammaren, utgick från näringslivets intressen, sommarlov i augusti skulle förlänga turistsäsongen. När skolorna börjar försvinner både kunder och sommarjobbande arbetskraft.
Men många tyckte att skolåret inte ska anpassas enligt marknadens krav.
Samtidigt kan man säga att skolvärlden inte heller kan fungera helt på sina egna villkor utan hänsyn till förändringarna i samhället.
Teija Sutinen skrev en kolumn i Helsingin Sanomat där hon värmde upp idén att senarelägga sommarlovet. Juni är inte längre någon riktig sommarmånad, däremot har sommarvärmen skjutits längre mot hösten.
Meteorologisk statistik från den senaste 50 åren visar att medeltemperaturen i juni verkligen har sjunkit, visserligen bara med delar av en grad. Men också den termiska sommaren, då dygnets medeltemperatur är över tio grader, har skjutits framåt, i Helsingfors med sex dygn.
Vill man att skoleleverna ska ha optimala möjligheter att njuta av värme och vackert väder finns det goda skäl att låta vårterminen fortsätta ett par veckor in i juni, och skjuta fram skolstarten till slutet av augusti.
Från skolhåll invänder man ofta att vårterminen redan nu är så lång att eleverna inte orkar hålla motivationen uppe mot slutet.
Säkert sant, men sjunkande motivation har väl också att göra med att lovet närmar sig.
Om höstterminen börjar närmare september finns det knappast behov av ett höstlov mitt i terminen. De dagarna kan i stället fogas till påsklovet och skapa en längre paus under våren.
Pusslet med att anpassa föräldrarnas arbetstider till skolarbetet blir knappast svårare av ett sådant arrangemang, skolornas tio veckor långa sommarlov är ändå svårt att kombinera med en normallång fyra veckors semester.
Skolornas arbetsrytm påverkar mycket annat i samhället. Att ändra på skolornas sommarlov får följder bland annat för den högre utbildningen, till exempel när det gäller ansökningstiderna. Men i dagens högteknologiserade samhälle kan problemen inte vara oöverkomliga.
När förändringen väl har skett tar det knappast länge innan den nya årsrytmen har funnit sin fåra. Dessutom är ju en stor del av arbetsliv och samhälle helt frikopplade från utbildningsväsendets rytm.
Eleverna som förhoppningsvis oftare än nu kommer åt att vara lediga under varm sensommar i stället för under en kall senvår vinner mest på ett förskjutet sommarlov. Men om förändringen leder till att semesterperiodens tyngdpunkt flyttar från början av juli in i augusti kommer Finland också mera i takt med semester- och arbetsrytmen i stora delar av EU.
Att skolan ska sluta i maj, eller som förordningen säger, den sista vardagen vecka 22, är en kvarleva från det tre månader långa sommarlovet. Men det försvann när femdagarsveckan infördes i början av 1970-talet. Då valde man att hålla kvar avslutningstidpunkten, men tidigarelägga skolstarten.
Det kan inte vara så cementerat att man inte nu kan pröva en annan modell. Om också årets sensommar är lika varm och vacker som den har varit de senaste åren framstår reformen som nästan självklar.