Frontalkrock kunde ha undvikits
Oklara regler eller oklara roller när det gäller internationella möten ska inte få måla in parterna i en vrå.
Det är tydligt att president Sauli Niinistö och utrikesminister Timo Soini (Sannf) är ytterst frustrerade över att inte Ryssland deltar i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas (OSSE) parlamentariska församling årliga möte i Helsingfors.
Frågor om Finlands utrikespolitiska linje är diffus eller vacklande har ställts. På en presskonferens i måndags fick Niinistö frågan om beslutet att säga nej till de ryska delegater som finns på EU:s sanktionslista var fel i efterhand sett.
Presidentens svar var att reglerna om undantag från sanktionerna och OSSE:s inställning är lika diffusa som förr och att detta måste åtgärdas.
Det har också skapat en viss förvirring att det först hette att vissa EU-länder motsatte sig grönt ljus för dumans talman Sergej Narysjkin och de fem övriga i den ryska delegationen som är med på svarta listan, sedan att det bara var "ett par" EU-länder som motsatte sig. Hur många det handlade om ville Niinistö inte avslöja, utan sade bara att det handlade om "flera".
Ännu större blev förvirringen därför när många länder, bland dem Tyskland och Frankrike, beklagade sig över eller kritiserade Finlands beslut.
Niinistös logik är juristens, finns det klara regler så ska de följas. Om ett enda EU-land motsätter sig råder inte den konsensus som förutsätts inom EU, underströk han.
Borde Finland över huvud taget ha frågat andra EU-länder? Ja och nej. Om Finland inte hade gjort det, skulle landet ha kritiserats för detta. Genom att fråga, och som enligt presidenten skedde, genom att försöka signalera att Finland helst ville ha moderata svar, försökte man bredda stödet för att låta hela den ryska delegationen komma.
När Niinistö säger att många inte uttryckligen stödde ett positivt beslut och många inte svarade alls, blir det svårare.
Enligt tyska och svenska källor uppmuntrade alla stora EU-länder, men också Sverige och Danmark, Finland att låta den ryska delegationen komma.
Det har också sagts att eftersom mötet i Helsingfors är ett möte för parlamentariker från 57 länder, inte enbart EU, och eftersom OSSE i egenskap av regional fredsorganisation är en del av FN:s grundstadgas sjunde kapitel, kunde Finland i egenskap av värdland ha beviljat den ryska delegationen visum.
När presidenten säger att EU uppenbarligen ville ge Finland ensamt hela ansvaret för beslutet borde det ge anledning till oro inom hela unionen.
Att bli lämnad ensam är ju ett av Finlands historiska skräckscenarier.
När Ilkka Kanerva (Saml), ordförande för den parlamentariska församlingen, nu tar i problemet med oklarheter om vilka undantag som ska gälla från EU-sanktionerna infinner sig frågan: Varför gör han det först nu? Han har suttit på posten som ordförande för den parlamentariska församlingen i ett år.
Att det pågående årsmötet skulle hållas i Helsingfors beslöt man för tre år sedan. Kriget i Ukraina har pågått i ett par år. EU:s sanktioner har varit i kraft i mer än ett halvt år, vissa ännu längre.
Och om inte Kanerva tog i saken, varför gjorde inte Finlands förra regering det?
Svaret man får på den frågan är att saken aldrig diskuterades i Bryssel och att Rysslands medverkan på OSSE-möten betraktades som så självklar.
Rollfördelningen inom Finlands högsta utrikespolitiska ledning aktualiseras också. Var ärendet en EU-fråga eller en FN/OSSE-fråga?
EU ligger på statsministerns och delvis på utrikesministerns bord, när det gäller FN och OSSE är presidentens roll starkare.
President Niinistö sade också att om man hade närmat sig regeringen eller "till exempel presidentens kansli "lite tidigare kunde man ha funnit en lösning inom "mer neutrala" ramar genom att till exempel föreslå för EU att OSSE-mötet fogas till undantagen från EU:s sanktioner med inreseförbud.
I efterhand verkar det väldigt vettigt för att undvika frontalkrockar.
Det är inte länge sedan riksdagsvalet och Finland fick en ny regering med smal bas, tre partier. Ett av dem satt i oppositionen i fyra år, det andra har inte haft regeringsansvar förr. Statsministern och utrikesministern, båda säkert utmärkta personer, men åtminstone den ena med begränsad politisk erfarenhet, har haft händerna fulla med Greklandskrisen och Finlands ekonomiska situation.
Lägg ihop allt detta och Finland verkar som en lydig trafikant som följer reglerna men ändå blir påkörd.