Rådd så in i Norden?
De nordiska länderna står oss så nära att vi uppfattar det nordiska samarbetet som en självklarhet. Det har långa anor och till exempel passfriheten har fungerat långt före Schengenavtalet.
Ändå kräver det en insats, samarbetet sköter inte sig självt. Därför finns det en minister i regeringen som vid sidan av övriga uppgifter ansvarar för det nordiska samarbetet.
När regeringen Sipilä skapades glömde man först bort att utse den nordiska samarbetsministern. Sedan beslöt man att Samlingspartiet och utrikeshandels- och utvecklingsminister Lenita Toivakka får fortsätta som nordisk samarbetsminister. Hon skötte uppgiften också i Alexander Stubbs regering. Samtidigt beslöts att utrikesminister Timo Soini (Sannf) ansvarar för arktiska frågor och att kommunikationsminister Anne Berner (C) även blir Ålandsminister.
Men efter några veckor ändrades beslutet. Nu ansvarar Anne Berner också för de nordiska frågorna.
Det lär finnas två förklaringar. Den ena är att minister Toivakkas övriga uppgifter innebär så mycket resande att hon har svårt att ansvara också för Norden. Den andra handlar om att Centern, sent omsider, insåg att partiet gärna vill ha åtminstone ett litet ansvar för utrikespolitiken.
Det är bra, för Centern och Juha Sipilä verkar annars koncentrera sig väldigt mycket på inrikesangelägenheter. Statsministern har hittills hållit en väldigt låg profil i alla frågor som snuddar vid internationella relationer, också EU-frågor. Han har undvikit att ta ställning och ofta vidarebefordrat direkta frågor till andra ministrar. Det är märkligt med tanke på att statsministern ansvarar för Finlands EU-politik.
Den senaste regeringsperioden för Centern, 2007–2011, då Matti Vanhanen var statsminister, var det samma sak. Centern valde bort ministerposter med internationellt ansvar, utom utrikeshandelsministern som gick till Paavo Väyrynen. Nu för tiden har givetvis alla ministeruppdrag också en EU-dimension, vilket måste påpekas i sammanhanget.
Vi ska hoppas att det nordiska samarbetet nu får den plats det förtjänar och behöver i regeringens arbete. Det är utan vidare en stor fördel att Anne Berner talar svenska. Det gör allt betydligt lättare i det officiella samarbetet men särskilt när det gäller det informella, som har stor betydelse för hur saker och ting löper.
Det nordiska samarbetet har särskilt stor betydelse just nu när läget i Europa är känsligare än på länge. Finland är ordförandeland i Nordiska ministerrådet 2016, vilket innebär extra mycket ansvar.