Småföretagarens första maj
Det lilla tillväxtföretaget borde få bli sin egen bolagsform. Vill vi lyfta landet med företagsamhet behövs konkreta förslag snabbt.
Första maj firas som vanligt med den klassiska uppdelningen – borgerliga picknickar och manskörssång på ett håll i staden, eller vänsterns lite smått efterrevolutionära marscher och traditionsuppvisning på annat håll.
Det är arbetets festdag, men det är svårt att se var och hur de som i många avseenden i dag är arbetets hjältar ska fira: Vad gör en småföretagare på första maj?
Strax efter valborgshelgen ska vi ha en stomme för hur Finland ska regeras, styras och utvecklas framöver. I ledningen står blivande statsminister Juha Sipilä, själv en sinnebild för det nya Finland åtminstone ifråga om ekonomi – en selfmade miljonär som i Nokiaklustret byggde upp ett företag, där företagsledningen pojkaktigt spakade sitt eget privatplan på resor runtom i världen.
Våra medelstora tillväxtföretag har ofta samhällets hjälp med att hitta startfinansiering och de rätta riskinvesterarna. Det återkommande Slush-evenemanget kring ny digital teknologi är ett bra exempel på hur kapitalbehov och lösa pengar hittar varandra.
Det är i alla fall en nivå några pinnhål upp från den växande gruppen av småföretagare som just nu överväger vad de ska göra till första maj; hålla kaféet eller kiosken öppen, joura med sin vårdservice, sin fastighetsskötsel eller sin taxi. Eller bara ta igen sig på sängbottnen när samhället också i övrigt håller paus.
Många är överens om att Finland ska lyftas ur sin ekonomiska kris genom mera företagande. I så fall behöver också de ideologiska barriärerna mellan lönearbete och företagande monteras ner just sådana vi ser dem i parken eller på torget till första maj.
Det är en stor sak att ta det första steget ut över relingen och börja utveckla sitt eget företag med att anställa någon annan. Omkostnaderna stiger, byråkratin ökar, ansvaret växer och inte sällan får man gå in med personlig risk. I ett land, där vi ofta äger vår bostad, lägger man ofta den som säkerhet och insats.
I Finland drar vi oss mer än i andra länder för att blir företagare. Vi kan försörja oss själva på en affärsidé, genom siffrorna vi behärskar, med kunnandet vi har i våra händer, med verktygen bak i skåpbilen. Men vi drar oss för att göra det till jobb också för andra.
Tusentals små "förstastegsföretag" skulle behöva sin egen juridiska form. I Finland har vi visserligen nyligen städat bland företagsformerna. Men kring en egen bolagsform inriktad på den första tillväxten kunde både myndigheter, lagstiftning, fackparter och hela samhällsfördrag tydligt enas om det konstruktiva.
Under en period om exempelvis tre år kunde man i stället för stöd och bidrag ha konsekventa och tydliga lättnader och undantag som kunde leda till att man om möjligt blev någon som skapar jobb för andra.
Också trenden att människor i den övre medelåldern allt oftare faller ur traditionellt lönearbete behöver en motsvarande lösning. Att som senior eller pensionär fortsätta som företagare, utan att riskera sin äldreutkomst eller sin vardagsförmögenhet kunde också stödas av samma system – jobba så mycket du orkar och vill utan orimliga risker.
Om företagsamhet är viktig för att Finland ska lyfta på nytt behöver vi radikala tag och förslag mycket snart efter arbetets och framtidens helg på fredag.