Framtidstro i varvsindustrin

Ännu för ett drygt år sedan såg det dystert ut. Åbovarvet var en del av den sydkoreanska koncernen STX, vars ägare var nära konkurs. För att ta hem en order krävde Åbovarvet förutom de vanliga statliga stöden ett finansieringslån på 50 miljoner euro. Regeringen grubblade länge, men kom till slut fram till att det inte gick att bevilja lånet. Beställningen gick till STX:s varv i Frankrike.
Många såg det som en av de sista spikarna i den finländska varvsindustrins kista.

Men STX i Åbo höll sig vid liv, en order på två fartyg för det tyska rederiet TUI roddes i hamn, och i maj i fjol kom nyheten att staten och Meyer Werft i Tyskland förhandlar om att köpa Åbovarvet.
I augusti i fjol var affären klar, staten och Meyer köpte varvet. Statens andel var 30 procent, och ägarskapet var avsett att vara tillfälligt.
Som morgongåva fick Meyers varv i Åbo en beställning på två lyxkryssare.

Sedan dess har solen skinit över varvet.
Nu har man en orderstock värd ungefär fem miljarder euro, och om optionsavtalet med kryssningsrederiet Carnival går i lås har man jobb ända till 2022. Carnivalaffären är en ny inbrytning, rederiet har hittills gynnat det italienska varvet Fincantieri.
Meyer, ett familjeföretag med tvåhundra års erfarenhet av skeppsbygge, köper redan nu statens 30 procent och blir ensam ägare. Så brukar vi ha det, säger vd Jan Meyer.

Priset avslöjas inte, men industriminister Jan Vapaavuori, Saml, säger att staten gör en nätt vinst. Men viktigast är att varvsindustrins framtid tryggas. Ministern kunde ha tillagt att affären också har en handelspolitisk dimension, en stor del av varvsindustrin i Finland har ryska ägare.
Meyers Åbovarv är en del av en europeisk koncern där besluten fattas i Papenburg. Det är ingen global ägare som ser enheterna i Finland som brickor som offras om en multinationell strategi kräver det. I själva verket är Åboenheten Meyers enda internationella varv.

Meyer köpte Åbovarvet för att bredda sin egen kompetens. Vid varvet i Papenburg kan man inte bygga de största lyxkryssarna, men det kan man göra vid Pernovarvet i Åbo.
I takt med att USA:s ekonomi har förbättrats har marknaden för lyxkryssare tagit fart. Åbovarvet var länge hovleverantör för de amerikanska lyxkryssarrederierna, och Meyer vill nu vara med i den konkurrensen. Kryssningsmarknaden har dessutom breddats, nu är Kina den största marknaden efter USA.
Kina kan också kämpa om fartygsbyggena, och Jan Meyer medger att man inte kan konkurrera med priset. Men energieffektivitet, miljötänkande och säkerhet är varvets starka kort.
Det är en kommentar till den till leda upprepade åsikten att den höga kostnadsnivån har slagit ut den finländska exportindustrin. Inte när det gäller specialiserade produkter med högt förädlingsvärde.

I synnerhet i fråga om de största kryssarna fungerar dagens varv som operatörer, 80 procent av arbetet läggs ut på underleverantörer.
Häromdagen kallade Meyer samman ett par hundra underleverantörer för att berätta vad man är intresserad av. Bland dem fanns SBA Interior i Svartå, som länge har levererat fartygsinredningar.
Varvet räknar med att köpa in finländska leveranser för ungefär 650 miljoner euro per år. Till det kommer att de tyska varven köper in en femtedel av sina underleveranser utanför Tyskland, det handlar om 140 miljoner euro.
Nu borde handelskamrarna i varvets närregioner ordna snabbkurser i exporttyska.