Också strategier behöver experiment
Allting gick fel från början. Fokus borde ha lagts på public service i stället för på ett enda bolag.
När någonting halkar in på fel spår är det svårt att hejda. Så har det gått med den olyckliga "Yleskatten".
Det är ingen, och jag understryker ingen, som ifrågasätter Yles existens. Men att utgå från att Yle är den enda som kan leverera public service är att låsa sig vid ett resonemang som tillhör en förgången tid. Det som gällde förr gäller inte när världen förändras.
Behovet av public service står ändå fast. Men aktörerna är inte givna. Som det framgick av Mikael Francks dokumentär för en vecka sedan fanns det en tid när Yle ansåg att inga andra nyheter behövs än de som den dåvarande Rundradion tutade ut. Vem vill i dag bli av med MTV3 eller andra privata alternativ??
Yle är enligt lagen underställd riksdagen. Då måste Yles verksamhet kunna diskuteras av vem som helst i samhället.
Yle har rätt i att bolaget inte är orsaken till att medier inom den privata sektorn måste kämpa för att klara sig i en tid av snabba omvälvningar. En skuldbeläggning av Yle är orättvis. Men den kunde faktiskt lätt ha undvikits.
Riksdagen kunde ha bestämt sig för vad public service bör vara; utgått från kriterierna i stället för från en lag om ett visst bolag. Yle fyller säkert åtminstone en del av kriterierna. Men frågan är om det är det enda som gör det.
Lite olustigt känns det när bolaget i en promemoria från den 4 mars kategoriskt säger att alla privatägda medier har som mål att vara lönsamma och ge avkastning åt ägarna.
Detta gäller inte på finlandssvenskt håll. De privata tidningshusens mål är antingen plus minus noll eller förluster som håller sig inom rimlighetens gränser.
Det andra gäller reklamintäkter. Djävulens advokat skulle kunna hävda att Yle förvisso kör med reklam, till på köpet en skattefinansierad sådan.
Puffarna för program i alla kanaler har blivit allt fler och allt längre. Hur man än ser på saken är det ett obestridligt faktum att dessa puffar minskar själva programtiden.
Yle är en viktig faktor i ett demokratiskt samhälle. Men monopol på demokratin har Yle inte. Det ska finnas många röster. Ett kriterium för public service är då att trygga denna mångfald. Det är givetvis de politiska beslutsfattarnas sak, inte Yles.
Av de politiska partierna är det bara SDP och De gröna som inte vill röra Yleskatten och som håller fast vid indexförhöjningar i framtiden. Sannfinländarna vill sänka skatten, Samlingspartiet, SFP och KD vill frysa skatten. Centern vill inte säga någonting förrän Yles uppgifter har klarlagts.
Paavo Arhinmäki (Vf) säger i Suomen Lehdistö att Yle måste finna sitt uppdrag på nytt i form av kvalitet i nyhetsbevakningen, kulturen, vetenskap och konsten.
I den gällande lagen om Yle 3 kap. 7 § sägs att Yles uppgift är att tillhandahålla ett heltäckande televisions- och radioprogramutbud jämte (kursiveringen min) special- och tilläggstjänster för alla på lika villkor.
Om man följer den logiska tolkningen av formuleringen så är det heltäckande televisions- och radioprogramutbudet prioritet nummer ett. Först sedan kommer special- och tilläggstjänsterna.
Hör ett gratis alternativ till kvällstidningarna på nätet – som Yle gärna framhåller – till nummer ett eller nummer två?
Fundersam blir man också när Yle å ena sidan säger att det inte är bolagets uppgift att fylla luckorna som de kommersiella inte täcker. Hur går det ihop med deklarationen att en del av Yles uppgift är just produktionen av program som är kulturellt viktiga eller allmänbildande men som inte "säljer"?
Utrikesrapporteringen har fått stryka på foten i alla medier. Det gäller inte enbart Finland.
I Sverige har Martin Schibbye, den ena av de två svenska journalister som var gisslan i Etiopien, grundat bolaget Blankspot för journalistisk rapportering från de vita fläckarna i världen, för att ta upp de frågor och områden i världen som ingen noterar. På rekordtid donerade 3 000 personer 1,3 miljoner kronor till projektet.
Sveriges Television tyckte det var en god idé att fältet breddas, att det är servicen till publiken som gäller. Också en public service-strategi behöver ett experiment som Blankspot.
Det är politikernas ansvar att se till att mångfalden bevaras.
Skattemedel behöver inte hällas in i ett enda rör. Lägg upp klara kriterier för public service och se vem – eller vilka – som fyller dem. Public service kan konkurrensutsättas med jämna mellanrum. Som man exempelvis har gjort i Danmark.
Det gagnar demokratin mer än statliga monopol.