Bara öppenhet är trovärdigt
Mordet på Boris Nemtsov skakade om det ryska samhället emotionellt. Men för förändring krävs det mer än känslor.
Ryssland är inget rättssamhälle. Men en ny bottennotering nåddes för en vecka sedan när oppositionspolitikern Boris Nemtsov träffades av fyra skott i ryggen på bron nära Kreml och Röda torget.
Eller som Grigorij Javlinskij, grundare av det liberala partiet Jabloko, säger i en kommentar i Financial Times: Tragedin med mordet på Nemtsov är att den har gjort det klart att kriget (i Ukraina) inte handlar om enbart utrikespolitik – det handlar om ett stort inrikesproblem för Ryssland (FT 2.3).
Väst, inklusive Finland, har konsekvent sagt att Rysslands interna utveckling, inte den militära upprustningen, är det största osäkerhetsmomentet för fred och stabilitet i Europa. Flera ouppklarade mord på ryska oliktänkare, politiker och journalister visar att oron inte varit obefogad. Mordet på Nemtsov i Kremls omedelbara närhet utan att den eller de skyldiga kan gripas väcker berättigad förundran. Eller misstankar.
Javlinskij citerar också den tidigare ryske premiärministern Michail Kasjanov som har nämnt 2008 som en vändpunkt mot det sämre i rysk politik.
Javlinskij påpekar att det startade redan tidigare och handlar om ett system som har sina rötter i misslyckade ansträngningar att reformera det Ryssland som kom efter Sovjetunionens fall.
Putin har bara utnyttjat systemet, menar Javlinskij.
En annan, numera död rysk politiker, Jegor Gaidar, var arkitekten för chockterapin i den ryska ekonomin efter Sovjetunionens sönderfall 1991. Gaidar kritiserades skarpt, men enligt hans försvarare hade det enda alternativet varit ett inbördeskrig. Och det ville han till varje pris undvika,
Gaidar själv såg gripandet av Yukosägaren Michail Chodorkovskijs 2003 som det ögonblick när moderniseringen och demokratiseringsförsöken stannade upp i Ryssland. I en bok Gaidar gav ut 2009, samma år som han dog, varnade han också för alla ambitioner att bygga upp ett nytt imperium. Enligt honom går alla imperier mot en oundviklig undergång.
Om den oblodiga men olagliga annekteringen av Krim höjde det ryska folkets självkänsla så har det destruktiva och blodiga kriget i östra Ukraina ökat acceptansen för våld mot dem som vågar utmana den totalitära makten.
Författaren Masha Gessen och många andra med henne tror inte att Putin eller någon i Kreml gav order om att skjuta Nemtsov. Däremot har kriget i Ukraina och den ryska propagandaapparat Putin håller i sin hand förändrat samhällsklimatet. Högljudda oppositionspolitiker som Nemtsov eller Alexej Navalnij, vars husarrest tog slut i fredags, utgör inget hot mot Putin. Men de kan bli legitima mål för själutnämnda försvarare av Kremls propagandaspäckade utpekande av Väst som infiltratör och som hot mot Ryssland.
Mordet på Nemtsov skakade det ryska samhället i dess grundvalar på ett emotionellt plan. Men politik är mer än känslor.
Väst varken kan eller ska blanda sig i Rysslands interna affärer, skriver den tidigare ryske utrikesministern Andrej Kozyrev i Washington Post. Men väst måste hålla benhårt fast vid sina värderingar och sina plikter, inklusive territoriell integritet, mänskliga rättigheter och demokratisk frihet. Gör Väst inte det kommer Ryssland att lockas till fortsatta krigsförsök, menar han (WP 3.3).
Utan att nämna vilka orosmoment han ser lägger han fingret på det som många frågar sig: Kommer Ryssland att testa hur väl Natos artikel fem fungerar?
En kvalificerad gissning är att detta i så fall kommer att ske innan USA byter president. Bottnen i den ryska statskassan blir synlig ungefär samtidigt som Barack Obamas presidentperiod går ut.
Det sägs att Nemtsov planerade publicera en rapport med bevis för Rysslands inblandning i kriget i Ukraina när han sköts ihjäl. Att Putin omedelbart tog över ledningen för mordutredningen ger honom full kontroll över det som har fastnat på säkerhetskamerornas film – enligt en rysk bloggare var en kamera riktad rakt mot platsen där Nemtsov sköts – och över vad som händer med rapporten.
Någon kommer säkert så småningom att gripas. Men trovärdighet för mordutredningen kan bara uppnås genomöppenhet och en bevisföring som inte lämnar rum för tvivel.