Fri men ändå ingen riktig frihet
Anneli Auer frikänns på grund av bristande bevis för mordet på sin man 2006. Så fungerar en rättsstat.
Enligt lagen är det inte den misstänktas sak att bevisa att hon eller han inte har gjort sig skyldig till en brottslig handling. Tvärtom gäller det att binda den misstänkta till brottet, med bevis och inte bara antaganden.
Detta var inte möjligt i fallet Auer.
Man kan förstås diskutera vad som gick fel och det har man också gjort. Svaret är: nästan allt. Det gäller vilka delar av brottsplatsen som undersöktes, hur området avstängdes för undersökningar och själva utgångspunkten där man länge fokuserade på att det var en utomstående som var skyldig till dådet.
I torsdagskvällens A Talk på Yle med representanter för rättsväsendet och polisen i studion rådde det enighet kring att man enligt amerikansk modell i högre grad borde använda uteslutningsmetoden. Det vill säga säkerställa om en närstående person, i detta fall Anneli Auer, var skyldig eller inte.
Auers advokat har redan låtit förstå att hans klient kommer att ställa höga ersättningskrav för den tid hon har suttit inne.
Krav kan förstås ställas men sedan är det en annan sak när man ska avgöra vad som hör vart. Anneli Auer fick en fällande dom för sexuellt utnyttjande av barn och avtjänar för tillfället ett fängelsestraff för detta.
Hon blir fri i sommar om den friande domen vinner laga kraft.
Enligt riksåklagaren i tv-studion kan det faktum att hon ändå suttit i fängelse för ett annat brott påverka ersättningen. Men han underströk att också bedömningen av det psykiska lidande hon orsakats på grund av den utdragna processen kan ha en betydelse.
Domen för sexuellt övergrepp har Auer anmält till Europadomstolen.
Klagomålet gäller inte själva domen utan huruvida hon fått en jämlik domstolsbehandling eller inte.
Själva domen kan hävas bara av Högsta domstolen, även om Europadomstolen skulle ge Auer rätt i att hon inte behandlades jämlikt.