Beskt kan bli ännu beskare
Om inte Ryssland öppet erkänner att landet är inblandat i kriget i Ukraina kan ingen lösning nås.
De vanligaste argumenten för att inte skicka vapen till Ukraina är att a) Ryssland skulle provoceras ytterligare och b) en lösning på kriget måste nås förhandlingsvägen, inte med vapnens hjälp.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande hör till de starkaste förespråkarna för en linje som grundar sig på just dessa argument.
Samtidigt är både Tyskland och Frankrike medlemmar av Nato. Därmed har de varit med om att godkänna en ny vass militär spets på 5 000 man. Minst lika signifikant är att Natos snabbinsatsstyrka NRF växer från 13 000 till 30 000 och att Nato grundar sex nya kommandocentraler i sitt östområde. Också det är en signal.
Mycket lite har läckt ut från Merkels och Hollandes flera timmar långa möte med Rysslands president Vladimir Putin. Det är därmed omöjligt att bedöma hur långt parterna är redo att gå varandra till möts när samtalen i dag fortsätter och också Ukrainas president Petro Porosjenko än en gång tas med i förhandlingarna.
Enligt amerikanska medier ska östra Ukraina få en långtgående autonomi. Men Merkel förnekade genast att Tyskland någonsin kunde gå med på att förhandla "över Ukrainas huvud" om territoriella arrangemang.
Hur man ska få Ryssland att axla ett delansvar för en vapenvila när Putin hittills blånekat till att Ryssland skulle vara part i konflikten kanske får sitt svar i dag.
Frågan är vilket nästa steg kan tänkas bli om dagens förhandlingar inte leder till konkreta resultat. Ukraina var en av huvudfrågorna på det internationella toppmötet i München i går. I panelen satt bland annat president Sauli Niinistö som konsekvent har betonat vikten av att diskussionskanalerna till Ryssland hålls öppna. Samtidigt har presidenten varit noga med att understryka att Rysslands agerande inte kan accepteras.
Sedan en tid tillbaka klamrar sig väst som vid ett halmstrå fast vid sanktionerna mot Ryssland som drabbar landets ekonomi. När ekonomin djupdyker och vanliga ryska medborgare får det kärvt måste politikerna, inklusive Putin, helt enkelt böja sig, resonerar man.
Någon triumferande klang i sådana uttalanden finns inte och det är lika så bra. Envåldshärskare som har hela propagandaapparaten i sin hand och som dessutom behärskar den suveränt kan vara förvånansvärt envisa och överraskande i sitt resonemang.
Då är man tillbaka där man började. Om ingenting annat hjälper, ska man då förse Ukrainas försvar med vapen?
Ingen, inte heller USA, ser det som en lösning att pansarvärnsrobotar och annan materiel skickas till Ukraina. Däremot kan det lägga press på Ryssland för att öka landets intresse för att på allvar förhandla om en vapenvila. Rysslands förhandlingsvilja skulle kunna vara starkare.
Enligt USA:s utrikesminister John Kerry kommer Vita huset att fatta beslut om vapenleveranser till Ukraina inom kort. Det finns ett stöd för detta bland både demokrater och republikaner i kongressen.
Men det finns ett aber och det gäller den ukrainska armén. The New York Times och Washington Post citerar flera källor som säger att gränsen mellan Ukrainas armé och den ryska säkerhetstjänsten FSB är så diffus att man inte vet "var den ena tar slut och den andra börjar".
Flera misstänkta ryska infiltratörer och spioner har gripits, senast i onsdags.
Hur kan man då veta att vapen som är avsedda för de ukrainska regeringsstyrkorna inte hamnar hos separatisterna? Eller att Ryssland i hemlighet informeras om vapentyper och -mängder?
Kanske är detta en förklaring till att man skiljer mellan att donera och att sälja vapen, även om det naturligtvis går att skriva köpekontrakt under vilket namn som helst. Penningtransaktioner avslöjar inte nödvändigtvis varifrån betalningen kommer. I synnerhet inte i ett land med utbredd korruption.
Alternativen är få. Oberoende av genombrott i förhandlingarna är det ändå självklart att dörren till förhandlingsbordet alltid måste stå öppen.
Men det behövs konkreta steg. Brutna överenskommelser och ömsesidiga beskyllningar ledde till militär konfrontation med västlig inblandning på Balkan 1999. Resultatet var att Kosovo bröts ut ur Serbien.
Rysslands hybridkrig kan få en liknande lösning i östra Ukraina.