Kom till substansen, tack!
De stora partierna bullar upp inför valet utan att egentligen säga så mycket. Det duger inte riktigt.
Det är inte lätt att vara partiledare i dessa dagar. Om knappa tre månader är det riksdagsval. Många väntar på att få höra hur partierna ser på framtiden och vilken medicin de ordinerar Finland om de får vara med på regeringsronden. Än så länge har vi fått höra väldigt lite substans.
Ändå har tre av de fyra stora partierna inom en dryg vecka kommit med någon slags utspel. Problemet är alltså att innehållet känns ganska tunt. Och ganska välbekant. Det kan för all del vara fel att klandra partierna för att de inte överraskar, för att de återspeglar vad de är och alltid har varit. Förväntningen uppstår av att samma partiledare betonar behovet av att nu verkligen ta i för att få Finland på fötter igen. Det blir en slags hype som skapar förväntningar.
Vad är det då de stora partierna och deras ledare har kommit ut med?
Alexander Stubb talade inför Samlingspartiets fullmäktige förra veckans lördag. Hans viktigaste budskap var att politiken är trasig, att man måste prioritera, göra strategiska val och att Samlingspartiets alternativ är något nytt, en ständig rörelse. Sitt strategiska program ska partiet presentera om några veckor. Det enda som liknade substans handlade om riktlinjerna för partiets strategiska val – att välfärden måste ha en hållbar finansiering, att partiet vill använda vetenskapens, konstens och teknologins möjligheter, att en central princip är att luckra upp normer och regler och att förvaltningen ska vara mer flexibel.
Det så kallade "inte-testet" – att sätta ett "inte" framför målsättningarna och se om innehåller då stöds av någon – ger ett ganska magert resultat. Eventuellt kan avskaffandet av normer och regler som central utgångspunkt vara en sådan för vänsterpartierna och De gröna, som brukar påpeka att reglerna finns till för att skydda miljön och svagare grupper i samhället.
Stubb upprepade också att tiden för konsensus är förbi men hans motvilja mot konsensuspolitiken blir lite förvirrande. Företrädaren Jyrki Katainen personifierade viljan att komma överens. Stubb tycks nu gå på en annan linje, vilket han har all rätt att göra. Men förvirringen växer när Stubbs främsta konkurrent om ordförandeposten Jan Vapaavuori i det senaste numret av Suomen Kuvalehti talar varmt för konsensus. Vapaavuori, som var partielitens kandidat i sommarens ordförandeval, konstaterar att både oppositionen och arbetsmarknadsparterna behövs för att lyfta Finland eftersom allt inte kan göras under nästa regeringsperiod. Är Samlingspartiet alltså för eller emot konsensuspolitiken?
Centern lanserade sitt konditionsprogram för hela Finland i onsdags. Huvudtesen är att Finland behöver 200 000 nya jobb och att hela Finlands potential ska användas. Det betyder att jobb och utbildning ska skapas också i glesbygden. Centern tror på bioenergi som framtidsbransch men förutom att man anser att staten ska göra satsningar möjliga så blir det rätt oklart hur Centern tycker att det ska gå till. Särskilt oklart blir det vad man skär ned på när pengarna inte räcker till allt. Men Centern satsar på glesbygden och de livskraftiga byarna och den tillväxtfond man har talat för länge, det är klart. Och inte särskilt nytt.
SDP:s partifullmäktige sammanträdde i torsdags och medierna var inbjudna att lyssna på Antti Rinnes tal och till en kort presskonferens. Vissa nya tyngdpunktsområden kom fram. Till dem hörde skattelättnader för småföretagen och att SDP kommer att presentera en sparlista som också skär i olika förmåner – men inte i välfärdstjänsterna. SDP understryker betydelsen av att få i gång exporten och Antti Rinne var klart tagen av sitt besök i Kina nyligen och insikten att marknaderna är enorma. SDP vill också skärpa beskattningen av höginkomsttagarna. Men desto konkretare blev det inte och förutom lyftet av småföretagarna är recepten bekanta. Valprogrammet och de konkreta förslagen ska SDP komma med i månadsskiftet februari-mars.
Sannfinländarna behandlade i fredags ett nytt invandrarpolitiskt program, men det presenteras först senare. Utifrån Jussi Halla-ahos förslag är det gammal skåpmat. Den överraskningseffekt Sannfinländarnas invandrarkritik innebar för fyra år sedan är förbrukad. Deras hopp står till Greklandsstrul.
Bästa partier - vi väljare vill ha substans! Inte bara allt det goda ni står för, utan också det ni inte vill ha. Vi vill veta vilken sorts Finland ni vill skapa, vilka värderingar ni stöder och vilka ni tar avstånd från.