Arktiska vindar når Östersjön
Oron för att Ryssland ska tumma på internationella avtal skapar osäkerhet i alla närområden.
Nog är det lite väl lättvindigt av utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) att avfärda forskaren Charly Salonius-Pasternaks resonemang kring hotbilder i Helsingin Sanomat i måndags (29.12) med att forskaren har skrivit "med Natosvansen under armen" (HS 30.12).
Hur ska vi få till stånd en saklig debatt när varje öppning som inte passar den utrikespolitiska ledningen bemöts med dylik nonchalans?
Det är nämligen så att avtal, också internationella sådana, faktiskt kan brytas. Därför är Salonius-Pasternaks resonemang kring möjligheten att Ryssland kunde lägga beslag på ett par åländska öar och hur Finland skulle reagera i så fall alldeles relevant. Utan någon "Natosvans".
Forskare har frihet att analysera utan att hålla sig till det politiskt korrekta i den ena eller den andra regeringens program. Också forskare får faktiskt ha en åsikt. Den springande punkten är de argument politiker och forskare lägger fram.
När Tuomioja säger att Salonius-Pasternak "har en agenda" och att han struntar i att försvaret har beredskapsplaner – också för att försvara Åland – är det ytterligare ett av de beklagliga försöken att föra in tankarna på ett emotionellt sidospår.
Finland är inte på väg in i Nato. Det var inte heller vad Salonius-Pasternak sade. Däremot tog han upp vilken tyngd internationella avtal har i ett krisläge. Det finns andra än Salonius-Pasternak som grubblar över detta. I ett helhetsperspektiv, genom att blicka norrut.
Hur vattnen ska fördelas i framtiden regleras av FN:s havskonvention, UNCLOS. Av avgörande betydelse är hur långt landplatån i respektive land sträcker sig under vattnet. De två aktörer i Arktiska rådet som aktiverat sig under det senaste halvåret är Kanada och Danmark.
När Kanadas premiärminister Stephen Harper tidigare i år meddelade att Kanada gör anspråk på områden "bortom Nordpolen" bröt han mot en överenskommelse från 2008 där de fem länder som har havsområden i Arktis inbördes förbundit sig till att respektera FN:s beslut om hur eventuella överlappande krav ska lösas, anser en i London baserad expertgrupp, Polarisk Group.
Efter Harpers utspel krävde Danmark en kännbar ökning av området utanför Grönlands kust.
Orsak och verkan kan man alltid spekulera om. Men det är ett ofrånkomligt faktum att Ukrainakrisen och Rysslands olagliga annektering av Krim kastar sin långa mörka skugga inte bara över Östersjön, utan också över Arktis.
President Vladimir Putin förklarar den ökade ryska militära närvaron i Arktis med bekanta argument: Rysslands säkerhetsdoktrin går ut på att skydda ekonomiska intressen med militär beredskap.
Tidigare var dylika argument någonting omvärlden nöjde sig med att enbart notera. I och med de skärpta tongångarna mellan väst och Ryssland uppfattas mycket annorlunda än förr.
Arktis hör inte till de områden som Finland och Sverige uppfattar som sina närområden, låt vara att båda är medlemmar av Arktiska rådet. Särskilt tydlig blir denna brist på intresse när fokus flyttas åt annat håll, som det har gjort i samband med Ukrainakriget.
Östersjön med ökad aktivitet från både Nato och Ryssland lockar att tro att det som pågår i Östersjön ingenting har att göra med Ishavet. Det är fel.
Expertgruppen Polarisk Group tror inte på en ökad militär spänning i Arktis efter Kanadas och Danmarks utspel i norr.
Däremot anser gruppen att det är möjligt att Ryssland utnyttjar det geopolitiska läget kring Östersjön genom att aktivera sig i området kring Danmark för att uttrycka sitt missnöje. Ryssland måste ju betrakta också de danska kraven som ett brott mot avtalet från 2008.
Resonemanget påminner om Salonius-Pasternaks argumentering kring Finlands position på så vis att det i bägge fallen handlar om att försöka se händelserna i ett brett perspektiv, geopolitiskt men också när det gäller avtal som "hamnar i vägen" för en enskild stats ambitioner.
Det handlar inte om att man måste läsa in nya hot i alla situationer eller blint tro på politiker eller forskare.
Men hur avtal följs och varför de kan brytas borde kunna diskuteras.
Därför är också kontroversiella åsikter och presentationen av olika scenarier mer än en "Natosvans under armen".