Julen manar till eftertanke
Ensamheten kan vara självvald, också på julen. Men känslan av utanförskap är det sällan.
I dag är det julafton. En mytomspunnen helg med ofta stora förväntningar – eller rädslor. För det finns alltid de bland oss som bävar för ensamheten, för att inte räcka till, vare sig ekonomiskt eller annars.
Det finns jular som vuxna och barn önskar att just den här gången ska bli annorlunda – utan alkohol, utan våld.
Varje år finns det någon som för första gången firar julen utan någon av sina kära. En helg där traditioner som gällt länge plötsligt ändrats. Eller när julen, som ska vara en glädjens högtid, etsat sig i minnet på grund av någonting som på ett så dramatiskt sätt som tsunamin för tio år sedan ändrade allting för evigt.
Annandag jul 2004 är speciell för oss alla eftersom det handlade om en omfattande katastrof på en populär turistort. Om att så många finländare berördes. Därför har Hufvudstadsbladet och andra medier givit tid och utrymme för minnesbilder och överlevandes gripande berättelser om hur det är att leva vidare.
Om visdomen efter tragedin är att ögonen öppnats också för andra som har det svårt är det bra. Sorg och lidande varken kan eller ska mätas eller jämföras.
Visst har vi alla, också vi som inte själva miste någon i tsunamin, på ett personligt plan upplevt dramatiska förändringar.
Ödmjukhet upplevs kanske som genant. Men ödmjukhet inför livet ger styrka. Då går vi inte går förbi varandra utan att se.
Genom att försöka förbättra beredskapssystemen i samhället kan man försöka kontrollera händelsernas gång. Inför tioårsminnet av jättevågen har UM gett ut ytterligare en rapport om förbättringsåtgärder i varningssystemet för finländare som befinner sig utomlands (HBL 18.12).
Genom att göra en reseanmälan på en speciell sajt kan man få UM:s automatutskick per sms och e-post när någonting alarmerande är på gång. Helt vattentätt kan man inte göra systemet, sms och e-post finns inte på långt när på alla ställen där det finns risk för naturkatastrofer eller terrordåd.
Men det är inte bara beredskapen för finländare utomlands det gäller. Våld i hemmet är tyvärr vanligt i samband med alla stora helger och brukar hålla polisen fullt sysselsatt.
År 2014 har varit ytterligare ett år när man kunnat registrera flera tragiska fall av föräldrar som bragt sina barn om livet. Familjerna mår dåligt, men i ekonomiskt svaga tider går satsningar som kunde få dem att må bättre i trög takt.
Frivilligarbetet höjs till skyarna men ibland kan man fråga sig om det i grunden handlar om att man skyfflar över en del av samhällets ansvar på privata. Hur behjärtansvärd insamlingen av privata medel till det nya barnsjukhuset än är kan man fråga sig om det inte i grunden handlar om politiska prioriteringar hur skattemedel fördelas.
"Alla ekonomiska, politiska, sociala och religiösa projekt kan bedömas utifrån hur den skadade vid vägkanten behandlas, om han tas emot eller stängs ute. Alla ställs vi varje dag inför valet att vara goda samarier eller likgiltiga förbipasserande", sade påven Franciskus till nyhetsbyrån AP 2005.
Det valet gäller individer. Men också samhällets beslutsfattare.
Ensamhet är inte nödvändigtvis detsamma som att vara utestängd. Ensamhet är inte heller per definition omöjlig att uppleva om det inte finns folk omkring. Enligt en färsk undersökning upplever män i en parrelation sällan att de är ensamma medan kvinnor kan göra det.
Ensamhet är helt enkelt en utanförkänsla, att man inte syns eller hörs. Den är så oförenlig med julens ideal i vår kultur att man lätt glömmer bort att den i själva verket är naturlig men upplevs annorlunda just för att det är jul.
Alla knep att hantera utanförkänslan för att man ska må bättre är bra. Och trots att julen fortfarande är en högtid man främst firar i hemmen, finns det andra alternativ, också för den som inte planerat veckor i förväg.
Det finns traditioner vi kan bryta. Det är våra hermetiskt tillslutna hem – eller andras uppfattning om att de är så. På julen ringer man inte upp folk för att fråga vad de har för sig.
Men det borde vara lättare för den som vill ha sällskap att själv ta initiativet till att ringa upp till släktingar och vänner och fråga om man kan få plats vid det dukade bordet.
Innerst inne vet vi alla någonting om förlust och ensamhet.