Obama öppnade presidentspelet
En normalisering av USA:s relationer med Kuba kan även bli en trumf för demokraterna i nästa presidentval.
När USA:s president Barack Obama och Kubas president Raúl Castro samtidigt meddelar att man efter mer än femtio år inlett formella samtal om att återuppta de diplomatiska relationerna är det en god nyhet. Världen ser annorlunda ut än den gjorde när den äldre brodern Castro, Fidel, införde kommunistiskt styre på Kuba 1959.
Det finns andra orsaker. Den amerikanske affärsmannen Alan Gross har suttit i fängelse på Kuba sedan 2009, anklagad för spionage. Farhågorna för att Gross, vars hälsa är vacklande, skulle dö i ett kubanskt fängelse satte ytterligare press på Obama att försöka få honom frigiven. Det lyckades i onsdags när USA och Kuba utväxlade fångar.
Och blev eventuellt ett politiskt trumfkort för demokraternas kandidat i nästa presidentval.
De diplomatiska förbindelserna har legat nere sedan 1960. Kubas relationer med Sovjetunionen men också med flera länder i Latinamerika och Afrika var nära fram till Sovjetunionens fall 1991.
Flera trevare har under årens lopp gjorts för att hitta en lösning. Obama underlättade 2009 i USA bosatta kubaners möjligheter att resa till Kuba och skicka pengar till familjemedlemmar. Expresident Jimmy Carter gjorde ett vänskapsbesök på Kuba 2002.
När Raúl Castro blev president efter brodern, togs små steg mot ökad demokrati. Men ett öppet samhälle är Kuba inte.
Venezuela har stött Kuba både ideologiskt och finansiellt sedan Hugo Chávez tid. Men Chávez är borta och efterträdaren Nicolas Maduro har inte fått bukt med vare sig den politiska eller den ekonomiska krisen i landet. Kubas farhågor för att stödet från Venezuela kommer att sina kan ha bidragit till att stärka förhandlingsviljan.
Opinionsundersökningar visar att de flesta exilkubaner önskar att relationerna mellan USA och Kuba normaliseras. Men kritiska röster höjs också. Två senatorer, en republikan och en demokrat, båda med kubansk bakgrund, är besvikna. Republikanen Marco Rubio kallar Obama svag och anklagar honom för att gett efter för kommunismen.
Det låter lindrigt sagt gammalmodigt. Dessutom är de kubanskättade amerikanerna, cirka 1,5 miljoner, kanske mer pragmatiska. Men hos de mest konservativa republikanerna och demokraterna kan Rubios resonemang förstås gå hem.
Om Obama räknat rätt kan onsdagens beslut sätta käppar i hjulen för Jeb Bush, förhandsfavorit som republikanernas presidentkandidat. Jeb Bush har inte officiellt meddelat att han ställer upp, men kritiserade Obamas beslut.
Ännu kan man inte tala om normala relationer. Obama kan fatta beslut om ambassaden i Havanna men för att häva de ekonomiska sanktionerna behöver han kongressens stöd.
Ett första steg har tagits. Om USA och Kuba lyckas komma vidare kan förhållandet mellan de två normaliseras, också ekonomiskt.
Raúl Castro aktade sig för att ge skenet av att Kuba – och kommunismen – hade segrat. Om han kan förhålla sig lika saklig i fortsättningen kommer han närmare det mål som för Kuba är viktigast – att alla hinder för handel och ekonomiskt utbyte hävs.
Det är inte omöjligt att politiska reformer följer i kölvattnet. En förändring åt något håll är ändå oundviklig senast när bröderna Castros tid är förbi.