Vi behöver en större värld
Det finns en risk för att Finlands bistånd till Pakistan och Afghanistan försvåras när närvaron saknas.
Terrordådet mot en skola i Peshawar i Pakistan aktualiserar flera frågor. Bakom sådana som "hur är detta möjligt" dyker betydligt allvarligare frågeställningar upp. Vilken är omvärldens bild av länder som Pakistan och Afghanistan – som i praktiken är ett och samma land, så nära förbundna är de med varandra.
Pakistans premiärminister Nawaz Sharif svär att han aldrig kommer att ge upp innan terrorismen är utrotad och har upphävt moratoriet för dödsstraff när det gäller terrorister. FN:s generalsekreterare och USA:s president fördömer i skarpa ordalag och med rätta den vämjeliga attacken som krävde minst 141 människors liv och skadade 125.
Talibangruppen TTP som tog på sig skulden för dådet säger att den "var tvingad" till detta vämjeliga dåd på grund av den pakistanska arméns operation i Norra Waziristan, ett område som i praktiken kontrolleras av talibanerna.
Något sådant "tvång" finns inte. En hänsynslös och summarisk avrättning som denna kan aldrig försvaras.
Att talibanerna i Afghanistan fördömer attacken är därför rimligt. Men det är möjligt att till och med de förstår vilket politiskt kapital som offras när minst 132 av de döda är barn, vissa bara 10 år. Talibanerna har målmedvetet riktat in sig på att återta kontrollen över Afghanistan när de internationella styrkorna lämnar landet i slutet av detta år.
Efter det är det meningen att den internationella insatsen ska fortsätta i form av civil krishantering. Detta är också Finlands linje.
Det kommer knappast att lyckas. Än en gång offras det afghanska folket. Finska medier rapporterar om skolor och polisstationer som byggts med finländska biståndspengar och som nu är i talibanernas våld.
I och för sig påstod lokala källor i norra Afghanistan redan 2006 att de polisstationer som byggts i själva verket fungerade som tillfälliga lagringsutrymmen för knarket för att det skulle hållas torrt medan det väntade på vidare transport norrut och till USA och Europa.
Det finns en allvarlig risk för att Pakistan och Afghanistan i en nära framtid når rubrikerna och medvetandet bara i samband med terrordåd och stora naturkatastrofer. Världen förefaller ha krympt när det gäller en djupare kunskap om andra länder än de som ingår i respektive lands omedelbara intressesfär, samtidigt som internet, sociala medier och bättre kommunikationer för de mest avlägsna områden närmare.
I den åtstramade ekonomins grepp tvingades UM stänga ambassaden i Islamabad för ett par år sedan medan till exempel Sverige och Danmark ökade sin närvaro i Pakistan med motiveringen att det var viktigt med tanke på att den militära Isaf-operationen i Afghanistan tar slut och den civila krishanteringen måste tryggas.
Ambulerande ambassadörer kan skaffa sig gedigen kunskap om också ett större område men de kan aldrig knyta de kontakter som en fortlöpande närvaro ger.
Finland borde tänka om.