Sällsynt impopulär regering
Nästan hälften av finländarna är missnöjda med regeringen Stubb, som ännu kämpar med att bli klar med 30 lagprojekt.
Regeringen Stubbs popularitet ligger lägre än någon av de tre föregående regeringarnas, det vill säga de som leddes av Matti Vanhanen (C), Mari Kiviniemi (C) och Jyrki Katainen (Saml). Det visar Helsingin Sanomats mätning, som publicerades i går. Ännu för två år sedan gav 38 procent av finländarna regeringen Katainen ett gott betyg, men endast 16 procent är beredda att ge ett lika bra betyg till efterträdaren Alexander Stubb (Saml). De riktigt missnöjda uppgår till 13 procent, vilket motsvarar siffrorna för Esko Ahos (C) regering under de värsta depressionsåren på 1990-talet.
Regeringens popularitet går hand i hand med stödet för det största regeringspartiet Samlingspartiet. Både Helsingin Sanomats och Yles färskaste partimätningar visar att Centern är det populäraste partiet. I Yles mätning var Centerns försprång nästan tio procentenheter i förhållande till Samlingspartiet, vars stöd hade sjunkit till drygt 17 procent. Till de yrkesgrupper som är mest missnöjda med regeringen hör företagarna, som tycks förlita sig på Centern.
Väljarna är betydligt mindre lojala och mer otåliga än förr. Samtidigt ska man notera att kring 40 procent i Yles mätning inte ville uppge vilket parti de stöder. Det är det Samlingspartiet sätter sitt hopp till även om utsikterna för partiet just nu är dåliga. Å andra sidan är en av Alexander Stubbs starkaste sidor att föra kampanj och regeln är att det är lättare att göra det från ett underläge. Huruvida den regeln gäller ett statsministerparti är ändå oklart.
Det måtte svida i den samlingspartistiska självkänslan att det ser ut så här när partiet för första gången på många, många år blivit störst i Finland och fått statsministeruppdraget. Harri Holkeri var statsminister i slutet av 80-talet men då var Samlingspartiet näst störst och SDP störst.
Utgångsläget för regeringen Katainen och efterföljaren Stubb var som känt inte lätt. Valresultatet ritade om Finlands politiska karta och ledde till en mycket bred regering. Finanskrisen övergick i depression och ekonomin avstannade. Men vi har haft såväl breda regeringar som svåra tider också förr utan att resultatet har blivit så här rent ut sagt råddigt. Det stora missnöjet med regeringen beror delvis på diskrepansen mellan de storvulna orden och de sällsynt stora svårigheterna att komma till resultat.
Fortfarande är till exempel listan på minskade åtaganden för kommunerna en önskelista. Många lagförslag har ändå nått riksdagen i höst. I somras var kring 250 lagar oklara, nu är de ungefär 30. Riksdagens önskemål var att få lagförslagen förra veckan för att de ska hinna behandlas inom denna valperiod.
Ju närmare valet kommer desto svårare blir det att komma överens.