Ja – äktenskapet lever
Riksdagen säger ja till att börja uppdatera äktenskapslagen till dagens verklighet. Utan medborgarinitiativ hade det kanske inte gått.
Äktenskapet är inte längre något som finns för att kvinnor skulle vara omyndiga, inte ha tillgång till familjeplanering, eller ha krav på sig att alstra barn och bli försörjda av någon annan.
Det finns inte heller bara för att skydda dem som skulle stå utan egendom, rädda dem som inte ärver gården eller tvinga fram arvingar till dem som gör det. Eller för att vi inte skulle ha ett välfärdssamhälle med skyddsnät.
Äktenskapet finns inte för att man blir utfryst om man är ensam, utstött om man är frånskild, eller för att man under omgivningens tryck tvingas leva i en falsk kuliss där man inte känner sig hemma.
Så har det till all lycka inte varit på länge. Den förändringen har skett för länge sedan.
Leve det! Vi har i dag ett bättre samhälle, där äktenskap inte längre är en fråga om att överleva eller tvingas.
Ändå har äktenskapet inte dött ut, trots att allt fler lever i samboförhållande. Intresset för äktenskapet har nu fått ett nytt bevis.
I dag gifter man sig för att man älskar, vill skapa struktur, trygghet och en hemvist. För att det är ett bra juridiskt paket för familjer, par utan barn eller föräldrar med barn. Som gör det lättare att manifestera vilken relation man har – eller välja att inte göra det.
För alla dem vars äktenskap är något heligt fortsätter det att vara så precis så länge man vill. Ingen yttre omständighet kan omdefiniera värdet och innebörden i det. Ingen behöver heller ändra åsikt. Med ärkebiskop Kari Mäkinens ord: "Jag anser inte att någons äktenskap förlorar betydelse, kyrkans tro är inte hotad. Ingens människovärde krymper, tvärtom."
Många frågar sig varför just den här frågan väcker uppmärksamhet. En del undrar det för att det borde vara självklart med jämlik äktenskapslag, andra för att frågan irriterar.
Det beror delvis på den besvärliga processen. I regeringsförhandlingarna 2011 bröts det arm om frågan, som kunde ha varit en detalj av många om den ingått. Då hade allt gått vidare med större lugn. I stället blev det uppdämd frustration och ett sökande efter andra möjligheter, allt medan klockan tickade Finland allt längre bort från de nordiska länderna, som genomfört könsneutral lagstiftning under åren 2009–2012. Sjuttiosex riksdagsledamöter försökte via lagmotion för två år sedan, och i fjol samlades 166 000 namn på ett medborgarinitiativ, som nu kommer att gå via stora utskottet för att kunna formas till ett lagförslag.
Med vetskap om nuvarande regeringsprogram, och med ovisshet om nästa riksdag och regering, kan medborgarinitiativet – som i och med detta bevisligen är en påverkningsmetod – ha varit det enda halmstrået.
Bland annat därför får det uppmärksamhet. Men också för att det blivit en symbolfråga för vår politiska orientering, där Finland står på kartan mellan de nordiska länderna och Ryssland.
Ett jämlikt civilt äktenskap underlättar framför allt det vardagsliv och de familjeformer som redan finns. En verklighetscheck, alltså.
Det borde aldrig ha varit någon stor sak, utom naturligtvis för alla som snart kan få möjlighet att gifta sig med den de älskar.