Oklart pris för stadsdirektör
De gröna fick på onsdagskvällen sin andra stadsdirektörspost i Helsingfors men det politiska priset är inte offentligt.
Helsingfors styrdes länge av Samlingspartiet och SDP som var stadens största partier. Unders årens lopp växte De gröna och i kommunalvalet 2008 blev de huvudstadens näst största parti.
Därför har De gröna länge hävdat sin rätt till två av de fem stadsdirektörsposterna i Helsingfors. Av de fem tjänsterna innehar samlingspartister två, socialdemokrater två och De gröna har alltså hittills haft en. Varje gång en stadsdirektörspost har blivit ledig i Helsingfors har de följaktligen nominerat en grön kandidat, men inte lyckats få de andra större partiernas stöd. I den meningen har den blåröda axeln i Helsingforspolitiken alltså hållit.
För att ytterligare komplicera det hela är stadsdirektörsposterna formellt inte politiska mandat. I praktiken är direktörsposterna alltså ändå helt beroende av de politiska konstellationerna. Det här har uttryckligen De gröna kritiserat hårt, och det är säkert inte särskilt fel att påstå att deras framgång bland väljarna åtminstone delvis bygger på att de har ifrågasatt gamla och unkna sätt att sköta stadens angelägenheter.
Efter nästa kommunalval kommer systemet med stadsdirektörerna att ändras och då blir mandaten förhoppningsvis klart politiska och bundna till valperioden.
Inför valet av biträdande stadsdirektör med ansvar för stadsplan och fastigheter nominerade De gröna sin före detta partiordförande, riksdagsledamoten Anni Sinnemäki men det tippades allmänt att Hannu Penttilä (SDP), som skött tjänsten i sju år, skulle få fortsätta.
Men Anni Sinnemäki valdes med klart majoritet. Hon blir säkert en bra stadsdirektör. Frågan är vilket pris De gröna har betalat för att få de flesta samlingspartisters och uppenbarligen också SFP:ares stöd. Eller varför Samlingspartiet ändrade sina prioriteringar och valde att i den slutna omröstningen lägga åtminstone de flesta av sina röster på Sinnemäki.
Förklaringen att De grönas storlek ger dem rätt till posten duger inte riktigt. Det är bara två år sedan SDP med Samlingspartiets goda minne fick behålla posten som biträdande stadsdirektör för utbildningsväsendet då Ritva Viljanen efterträdde Tuula Haatainen. Styrkeförhållandena var redan då desamma som nu.
Gav Samlingspartiet och dess gruppordförande Lasse Männistö betalt för gammal ost? Efter att riksdagens talman Eero Heinäluoma (SDP) ifrågasatt om Männistö kan beviljas avsked från riksdagen för att sköta ett kort vikariat som stadsdirektör i stället för Laura Räty (Saml), avstod Männistö från jobbet. Eller ville Samlingspartiet försäkra sig om att den rödgröna majoritet som finns i Helsingforsfullmäktige inte utnyttjas?
Det vet vi inte. För i stadsfullmäktige teg Samlingspartiet, liksom också SFP. Det är svagt, särskilt av stadens största parti som alltså hade avgörandet i sin hand. Men det är också svagt av De gröna som alltid har talat för öppenhet.