Ledarkrönika Störande diskrepans
"Ålderdomen kommer inte ensam. "Låter det inte som ett hot? Och det är minsann ingen rosig grå pantertillvaro som målas upp i bildkonstnären Juhana Moisanders videoinstallationsverk med just denna titel. En äldre ensam man, som klappas om av barnbarn, barn och andra. Visuellt vackert, med koncentration på ansiktsuttryck, beröring och händer, som konstnären helt riktigt betonar som viktiga delar när det gäller hur man uppfattar människorna.
Ändå tycker man synd om mannen i videon.
Det är förstås inte Moisanders fel. Han anlitades för att föra budskapet i EU:s kampanj med de utmaningar ett åldrande Finland står inför. Ambitionen med projektet är att göra det möjligt för äldre personer att bo kvar hemma längre, att ge dem möjlighet att skapa sig sociala nätverk. Här är många landskap med. Dessutom har man knutit yrkesskolor och företag till projektet. Spel som stöd för att förbättra minnet, larmarband som gör det enkelt att kalla på hjälp och en dataservice som kostar 80 euro att installera och 15 euro i månaden att hålla kvar (förutsatt att man har skaffat datorn och bredbandsuppkopplingen själv) hör till de produkter man satsat på.
Men någonting haltar.
Samtidigt som det poängteras att pensionsåldern i EU-länder borde höjas till 68 eller 70 år därför att folk är allt friskare och lever allt längre, räknar man 65-åringarna in i den äldre befolkningen. I Finland är 65 plussarna cirka 25 procent av befolkningen år 2020 – och ohjälpligen gamlingar.
I den bild som det landskapsövergripande projektet Välfärdsbranschens Living lab ger är de som är 65 och äldre också potentiella konsumenter för denna typ av teknologi.
Man blir inte kvitt tanken att företagsvärlden ser en ny potentiell nisch i de stora årskullarnas åldrande.
Visst behöver äldre människor stödmedel för att må bra och vara trygga. Men det behöver många yngre också. EU:s stöd för projektet bidrar kanske till teknologiska lösningar som stöder folk i alla åldrar som behöver hjälpmedel. Men risken för att det blir stereotypt är överhängande.
Frågan är om det går att dra en gräns mellan olika grupper som behöver hjälpmedel och stöd. Hälsan är individuell, och fast personer under 70 anses formellt vara arbetsförmögna på ett annat sätt än tidigare generationer, är det ett faktum att snabba förändringar i hälsotillståndet är mer sannolika ju äldre man blir. Jämsides med de teknologiska lösningarna bör uppmärksamhet fästas vid ett individanpassat flexibelt system.