Fejden som överträffar fiktionen
Finland består av små kommuner. Man vet aldrig var det uppstår ett nytt Kittilä. Små kretsar och en helig näring är allt som behövs.
Korsa tv-serierna House of Cards och Det ljuva livet i Alaska, och vi har en direktsändning från kommunfullmäktige i Kittilä.
Nej, när en kommun drabbas av ett sådant händelseförlopp som överskuggat och förlamat beslutsfattandet i skidorten Kittilä, Lappland, under det senaste året är det tyvärr inte fiktion. Det är högst besvärlig verklighet.
Finland består av små kommuner. I de flesta rullar det på som vanligt. I en del, enligt antikorruptionsrapporter om Finland, förekommer upphandlingsprocesser där det finns skäl att misstänka alltför små kretsar. Men händelseförloppet i Kittilä är i en klass för sig.
Den ursprungliga oegentligheten var också här en konkurrensutsättning, även om det gällde företaget Levi Ski Resorts köp av liftar. Den turismberoende kommunen är majoritetsägare i skidcentret. När kommundirektör Anna Mäkelä polisanmälde vd:n Jouni Palosaari, för hans brevväxling med en av intressenterna i liftentreprenaden, började blåsvädret för hennes del.
Palosaari har förståeliga skäl en status som betydelsefull näringsidkare och utvecklare i Kittilä. Men just i kommuner där det finns en enda viktig näring gäller det att akta sig för att skapa heliga kor.
Palosaari blev i fjol avsatt av en styrelse där minoritetsägaren – det fackstyrda turistcentret – ännu satt med. Ordförande för minoritetsägaren var dåvarande ordförande för Pro, Antti Rinne (SDP).
Men Kittilä återtog tyglarna i egna händer, bytte ut hela styrelsen och såg till att Palosaari kunde återvända till sitt chefskap. Den nya kommundrivna styrelsen drog också tillbaka anmälan mot honom.
I stället är det kommundirektören Anna Mäkelä som har rökts ut. Hon fick sparken av kommunfullmäktige i måndags. Officiellt hänvisas till att hon polisanmälde vd:n för skidcentret utan att förvarna styrelsen, vilket ansågs nagga förtroendet.
Men med tanke på hur inflammerat allt är handlar det om djupare problem: Om små kommuners beroende av enskilda heliga kor, som inte får röras ens när det föreligger misstankar kring dem. I det här fallet var det skidbacken.
Men det kan uppstå nya Kittilä någon annanstans. Att återställa ordningen och förtroendet – inte minst intresset för tunga förtroendeuppdrag i en kommun av Kittiläs typ – kan ta mycket längre tid än det tagit att skapa en svår lokal fejd.
Under tiden får polisen och förvaltningsdomstolen gräva vidare. Mäkelä överklagar sitt avskedande. Processen kommer säkert att handla om mycket mer, eftersom händelseförloppet varit exceptionellt.
Om det inte hittills funnits rättspraxis kring de mest extrema och ovanliga situationer i kommunförvaltningen, så finns det förhoppningsvis det efter fallet Kittilä.