Fördärvlig skattekonkurrens
Trycket på att tygla en alltför aggressiv skatteplanering växer. Men vägen från ord till handling är lång.
Skatter, skattekonkurrens och skatteplanering tycks finnas på allas läppar. Det är ett tecken på att man inte längre kan ignorera systemläckor – vare sig de är lagliga eller olagliga. Vårt eget riksdagsval sätter också fart på debatten. Den ekonomiska recessionen och globaliseringen leder till att de offentliga resurserna minskar och alla är medvetna om att skuldsättningen inte kan fortsätta otyglad. Då riktas blickarna mot dem som smiter eller är alltför smarta skatteplanerare.
Det så kallade Luxleaks sätter fokus på EU och den färska kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker. En internationell grupp grävande journalister, bland dem Minna Knus-Galán från Yle, avslöjade att Luxemburg, trots en hög nominell nivå på företagsskatten, genom separata avtal har gett många företag väldigt låg skatt. Det har skett då Jean-Claude Juncker var stats- och finansminister i Luxemburg. I går diskuterade Europaparlamentet Junckers sits efter avslöjandena. Han uttalade sig också själv och efterlyste en harmonisering av företagsskatten inom EU.
Luxleaks är ett bra exempel på att den nominella skattenivån berättar ganska lite. Åtminstone Belgien och Holland har också använt särskilda avtal eller avdrag.
Inom EU har ett projekt med förkortningen CCCTB om gemensamma skatteregler och en gemensam skattebas för företag som verkar i flera EU-länder pågått sedan 2001. Tanken är att gränsöverskridande företag i EU ska beskattas enligt gemensamma skatteregler och att skatteintäkterna sedan fördelas till de olika länder där företaget har verkat. Men den politiska viljan att omvandla ord till handling har inte varit tillräckligt stark.
Också inom OECD pågår sedan i fjol ett projekt med syfte att minska den aggressiva skatteplaneringen. Det kallas BEPS och har listat 15 olika åtgärder. Under de senaste åren har även en hel del arbete gjorts för att öka informationsutbytet om skatter mellan olika länder.
Globaliseringen har gjort det lättare för stora multinationella företag att flytta sin produktion till länder med billig arbetskraft och att låta sig beskattas i länder med låg eller till och med obefintlig beskattning. I och med att beskattningen fortfarande fungerar på en nationell nivå är det här möjligt. Systemet släpar alltså efter.
Kanske tiden nu börjar bli mogen för en harmonisering av företagsskatten inom EU, eller för att åtminstone skapa en miniminivå. Det kräver SFP i sitt färska skattepolitiska program och i går förde SDP:s Jutta Urpilainen fram samma krav. En miniminivå skulle förhindra en konkurrenssituation mellan EU-länderna men den stora frågan är då vilken miniminivån blir och hur man kommer åt nationella avdrag och avtal.
Det räcker inte heller med EU. På sikt måste systemet bli globalt.