Svarte Petter och syndabockar sökes i sjukvården
Det politiska spelet kring vårdreformen blir allt hårdare – och allt mer förvirrande. I mars godkände alla åtta riksdagspartier riktlinjerna för vårdreformen med fem olika vårdområden. I slutet av juni hade den parlamentariska gruppen svarvat fram ett lagförslag av överenskommelsen. Då stod det klart att vården fortfarande produceras med ett fast offentligt grepp, det vill säga att den offentliga produktionen inte konkurrerar med den privata och tredje sektorn. Det minskar knappast inköpen av tjänster från företag och organisationer. Men den privata sektorn hade väntat sig att marknaderna öppnas mer än så och besvikelsen var stor.
Under sommaren kritiserade SFP:s Carl Haglund vårdreformen och under hösten har många samlingspartister gjort detsamma. Så många och så påfallande att alla andra partier gång på gång har frågat sig om Samlingspartiet alls stöder den ursprungliga överenskommelsen.
På söndag vände statsminister Alexander Stubb (Saml) på resonemanget och sa att de andra försöker göra Samlingspartiet till syndabock för de problem som – onekligen – finns i vårdreformen. De som har inblick i den parlamentariska gruppens arbete vittnar i alla fall om att det är just samlingspartisterna som är på tvären och skapar förvirring. Stubb måste alltså se sig i spegeln.