Hamstrar gör hål i ekonomin
Europas finansministrar fick mer än de trott att bita i då journalister runtom i Europa avslöjat omfattande skattesmitning via Luxemburg.
Jean-Claude Juncker har knappt hunnit sätta sig till rätta i stolen som ordförande för kommissionen då det land han tidigare varit statsminister, Luxemburg, är i strålkastarna igen. Det är inte i en positiv dager.
Journalistnätverket ICIJ har i med hjälp av reportrar och mediebolag från många länder, bland annat Yle i Finland, offentliggjort projektet Luxleaks, som baserar sig på 28 000 dokument om hemliga förhandsavtal om skattebeslut i Luxemburg. Konsulter och lokala skattebeslut har enligt journalistnätverket hjälpt hundratals storbolag att kringgå skatter, i vissa fall så att den verkliga beskattningen på medel som gått via Luxemburg varit någon procent.
I Finland kommer Yle att presentera läckorna och fynden i programmet MOT på måndag.
Juncker har både tidigare och nu fått frågor kring om han anser att Luxemburg är ett skatteparadis, och vad han representerar i förhållande till det. Juncker har enbart hälsat att han inte kommer att lägga sig i ärendet eftersom det är kommissionär Margrethe Vestagers bord. I parlamentet höjs nu röster, speciellt i socialdemokratiska gruppen, för att Juncker ska stiga fram och redogöra för sin egen åsikt om den aggressiva skatteplaneringen i Luxemburg och sin roll som tidigare statsminister.
Det ser inte bra ut om han tiger.
Luxleaks överskuggade också fredagens Ekofin-möte mellan de europeiska finansministrarna. På agendan under mötet fanns Greklands kommande kreditlina och åtgärder efter att nödpaketperioden tar slut vid årsskiftet, skatten på finanstransaktioner och den förlängda tidsfristen för Storbritannien att betala sitt bidrag till EU.
Men skattesmitningen blev brännande aktuell. Ekofin och medlemsländerna har fullt upp med att täppa kryphålen i det direktiv som från början var menat att skydda internationella bolag mot dubbel beskattning. Striktare regler ska nu stoppa kryphål mellan moder- och dotterbolag i olika länder som vill uppnå dubbel skattefrihet.
Det här är, i ljuset av Luxleaks, bara ett problem av många i den aggressiva skatteplaneringen. Luxemburg har utlovat mer öppenhet, men beslutsfattare på alla nivåer är ständigt steget efter, medan de som idkar aggressiv skatteplanering argumenterar för att det som skett är lagligt.
Det är inte poängen. Den aggressiva skatteplaneringen som fenomen distanserar sig från samhällets och ekonomins grundidéer. Lagens räckvidd är ju inte ämnad att vara förnuftets eller etikens maximinivå.
Ekonomin gör sig inte heller betjänt av detta extrema, hemliga hamstrande. Ekonomi är utbyte och pengar som rör på sig, också via lämplig beskattning. Därför ska de extrema skattefifflarna hängas ut av sådana som ICIJ. Och Juncker gör klokast i att tala högt om vad han står för.