Slopa inte toleranta värderingar
Är det rätt att Sannfinländarnas ungdomsorganisation får klart mindre statsstöd än övriga riksdagspartiers ungdomsorganisationer?
Sannfinländarnas ungdomsorganisation är missnöjd över sitt statsstöd. I år har de sannfinländska unga beviljats 29 000 euro medan Centerns och Samlingspartiets unga, som fick mest stöd bland de politiska ungdomsorganisationerna, höstade in kring 650 000. Allra mest statspengar får, också denna gång, scouterna med nästan 1,3 miljoner.
Redan i fjol överklagade Sannfinländarna beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen och i år kommer man att göra det igen. HFD har ännu inte kommit med något utslag.
Skillnaderna mellan de politiska ungdomsorganisationernas stöd är iögonfallande. Ändå har faktiskt just Sannfinländarnas stöd ökat, vilket är närapå unikt. Men i reda pengar ligger de långt efter de andra.
Man kan fråga sig om politiska ungdomsorganisationer verkligen behöver statliga pengar. Det kan motiveras med att de tränar upp unga i demokratiskt arbete och lotsar in ungdomar i partiarbetet. Men ett vältilltaget stöd kan också leda till att ungdomsorganisationerna föder upp broilerpolitiker och bekväma småpolitruker.
Uppståndelsen nu handlar ändå mest om att Sannfinländarna hävdar att deras summa är så låg för att de motarbetar kulturell mångfald.Men så är det inte, säger Undervisningsministeriet. Ungdomslagen listar en rad värderingar som beaktas då organisationer godkänns för att över huvud taget få ansöka om stöd. Det är värderingar som gemenskap, solidaritet och kulturell mångfald. Enligt ministeriet passerar öppet rasistiska organisationer inte nålsögat, vilket Sannfinländarna alltså har gjort. Kristna organisationer som vill ”bota” homosexuella har droppats från listan. Väl så.
Yles nyheter fäste uppmärksamhet vid att Samlingspartiets unga för ett drygt år sedan godkände målsättningen att avskaffa kriminaliseringen av hets mot folkgrupp. Det har inte lett till åtgärder från ministeriets sida, trots att det måste anses bryta mot de värderingar som listas i ungdomslagen.
När pengarna delas ut används sedan andra kriterier, bland annat verksamhetens omfattning. Här finns orsaken till att Sannfinländarnas stöd är så lågt. Principen är inte problemfri eftersom etablerade organisationer får ett försprång. Men statens revisionsverk har velat se en kontinuitet i stöden, framför snabba kast.
Det är välkommet att både ungdomslagen och det ekonomiska stödet ska ses över. En utdelning på parlamentariska kriterier är inte en lösning. Unga är ofta föregångare och kan ha mycket verksamhet innan moderpartiet får säte i riksdagen.
Till sakens natur hör också att unga är radikalare än moderpartierna, och därför är det inte heller motiverat att stödet går via partierna.
Det finns ingen orsak att slopa kravet på toleranta värderingar. De är väsentliga och ska gälla alla.